Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 oktober 1869, sida 2

komligt okunnigt och nedtryckt af hopplöst elände. Likväl kunde några få läsa; här och der uppträdde någon byprest som skolmästare och undervisade i litet läsning och skrifning. Kyrkoherden i Ibarraye, nerr Bergerat, var en bland dem, som gjorde så; men han började förutse den annalkande stormen och fruktade, att hans församlingsbor skulle begagna sin kunskap till att lisa Voltaire och Rousseau, hvilkas arbeten beständigt insmugglades i församlingen, ehuru han hade angifvit en koltör, hvilken ganska riktigt hängdes. väl infördes de små böckerna, och kyrkoherden visste att han hade uppväckt stor ovilja genom sitt handlingssätt. Mannens hustru och barn hade gråtande kastat sig för hans fötter och förgäfves anropat honom att förlåta kolportören, men tanken på dem eller honom oroade aldrig kyrkoherden, ty hvad han hade gjort ansåg han som en pligt, och ånger deröfver skulle han hafva betraktat som en synd. Likväl var han en man med sällsynta egenskaper, en sjelfuppoffrande, sträng och åt sitt kall hängifven man. En kyrkoherdes verksamhet i en landtförsamling sådan som Ibarrayes är ingalunda ringa, då den utöfvas så som af herr Börgerat. En half mil af klippor och hålvägar kunde skilja tvenne hyddor, med kanske en döenåe menniska i hvarje, som ängsligt väntade herr kyrkoherden; med staden hade han ingenting att skaffa, men hans friska församlingsbor gåfvo honom mera att göra in de sjuka, ty de sistnämnda funnos åtninstone hemma, då han kom till deras kojor, hvaremot de förra voro spridda åt ulla håll, på åkrarne, i skogarne, vaktande setter och svin, eller förande spanmål till