Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 oktober 1869, sida 2

nu, då provinsialförsamlingarne hade sammanträdt, herrskade en stor ovisshet rörande arbetsklassernas skyldigheter, synnerligast i aflägsna delar af Frankrike, dit underrättelserna om förändringar först sent hunno. Fälten, genom hvilka Gavarnie passerade, frambragte jemförelsevis ingenting och sköflades af dufvorna, som endast adelsmän hade rättighet att uppföda, samt af kaniner, hvilka endast de hade rätt att skjuta; att bortrensa ogräset var förbjudet, emedan rapphönskullarne kunde oroas, och ingen arrendator hade tillåtelse att lägga igen en åker till ängsvall eller tvertom. Iarje förändring kom i strid med något af adelns eller presterskapets privilegier, och under ett sådant system voro förbättringar otänkbara, hvarje steg hejdades genom förbud, böter och pålagor, affordrade bönderna och den fattigare medelklassen, ty icke blott adeln och presterskapet voro befriade derifrån, utan äfven borgare, som voro nog rika att föra un train noble, som man uttryckte sig, undsluppo, och de flesta stadsinnevånare kunde till en stor del vinna befrielse från pålagor. Om folket hade knotat, skulle man hafva ansett det som högförräderi. Då Boussault i en af sina pjeser hade inlagt en kuplett, der Kroesi undersåter anropade honom att befria dem från vissa bördor, ville ingen aktör samtycka att föredraga den, af frukan att konungen och hofvet kunde stöta sig öfver en så djerf tanke, och versen förändrades till ett uttryck af ödmjuk beundran. Tiderna hade visserligen föränlrats sedan dess, men folket hade ännu anappt någon klar föreställning om sitt get eländiga tillstånd, ty det var fall-);