Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 oktober 1869, sida 2

Gavarnie gaf henne dem och öppnade boken, medan Catherine stod bredvid och ångrade djupt att hon icke hade fördubblat priset. — Läser herrn då för sitt nöje? sade hon, — men hvarför gör man böcker? — Hvarför? upprepade den unge mannen och såg upp småleende: men emedan han fann det svårt att förklara saken för sin åhörarinna, sade han: — En af mina vänner skref en bok, för att låta verlden få veta alla de märkvärdiga saker, han hade sett på sina resor. — Han måtte ha haft bra lite att göra, när han kunde förstöra tiden med att kluttra ner rent papper, svarade Catherine och fortfor med sitt pladder, tills hon såg att Gavarnie var för mycket intresserad af boken för att höra henne. — Nå, nå, sade hon godmodigt, allt är bra när herrn är belåten, men verlden måtte vara nära sitt slut, då vackra unga män bortslösa sin tid öfver gamla böcker. Ehuru Gavarnie hitintills icke hade läst synnerligen mycket, erfor han dock det nöje, som Plutarchi lefnadsteckningar alltid bereda. Han fann äfven ett oväntadt intresse dervid, ty någon hade studerat dem före honom; här och der funnos lösa blad, öfversatta på fransyska, samt blyertsmärken; vissa ord och hela meningar nade synbarligen ej kunnat tolkas af läzaren. Under sina ensliga, enformiga aftnar erbjöd detta Gavarnie en fålngslande sysselsättning. Genom att anteckna de villande orden och fraserna och genom öfversättningarne sökte Gavarnie upptäcka något, rörande den okände läsaren, och kom till det resultat, att det måste hafva varit en i engelskan obetydligt kunnig