Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 oktober 1869, sida 2

luglighet än ett rättsramt bemötande, sålant som ett barn bör kunna ha att påäkna. De sågo också rätt skygga ut vidlt örhören, och frågorna besvarades med ens! viss ängslan. Hvad som i allmänhet kan el mmärkas är, att lokalerna äro för trånga, ch rike män skulle tveka att sätta sina haru i en skola, der så litet luftvexling innes, som i åtskilliga af skollokalerna. Men sommarens friska luft kan släppas in senom dörrar och fönster och sälunda omsättningen af den förskämda atmosseren ideligen förnyas. Värre om vintern, den ej har mer än en eller högst få vägar att taga. I nästa bref vill jag omnämna några skolor som blifvit, genom enskild person, lyckliggjorda med ett och annat både nyttigt och nödvändigt. Skörden i Upland har i år, trots alla klagomål, som man får höra, utfallit särdeles tillfredsställande och kan väl, minst sagdt, kallas medelmåttig. Höskörden är så rik, att få minnas något sådant, och kornet har inbergats i den mest vackra och rika form man kan begära. Dernäst komma hvete och blandsäd. Det förra gaf ej så mycket som man påräknat, ty det hade tidigt börjat , mälta och ,rann föröfrigt så vid inkörningen, att näppeligen en tunna kan beräknas ur lasset. Rågen var dålig nog, och det var somliga som alldeles förtviflade om att kunna så densamma. Dock visade sig, att den grodde försvarligt, och redan den 24 Augusti såg jag öfver 3 tums ny och vacker råg uppkommen på flera håll. Dock såddes i allmänhet mycket sednare och mycket tätt, ja somliga hade ej sått den 8 September, allt tillfölje af den sena skörden och det myckna regnet, som försvårade allt utarbete. Några frostnätter gjorde mycken skada på rotfrukten, och mask visade sig också på åtskilliga håll efter frosten, sedan en varm vecka inträdt. Mjöldrygor i mängd på rågen voro en icke sällsynt företeelse och högst ovälkommen par rasit, men de försvunno nästan helt och hållet, förr än rågen skars, af öfvermognad. Upländningarne få icke klaga i år öfver att säden ej ,slagit i spann-, men hvad de kunna klaga öfver är, att de få högst litet för sin vara, ty den är långt ifrån fullvigtig. De fingo ej i början mer än 14 rdr för råg; men orsaken var den, att, tillfölje at penningebrist, alla stormade till på samma tidpunkt och ville ha in pengar, börjande med att begära 20 och slutande med att få 15 eller 14. Ärter fingo landtbrukarne i myckenhet. Något, som bäst bevisar hur rikligt åtminstone lasstalet var, var det att högst få hade plats att lägga allt det de fingo under tak, och en större jordegare måste lägga 300 lass råg ute, blott för att hålla plats för ärter och korn, och då hade han fått in 200 lass råg på logarne dessutom! Jorden är i allmänhet utmärkt och bör med tjenlig väderlek, god skötsel och godt utsäde gifva mer än de flesta andra provinser. Akademihemman ligga här i massa och äro, nästan utan undantag, väl skötta. Några måhända äro sugna, men dock ej öfver vanligt bondmanr. Vi ha i morgon marknad här, och många träprodukter äro att bese å stadens vedtorg, men någon liflighet i stånden är icke att förvänta. Här är nu kyligt och ruskigt.