Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 oktober 1869, sida 2

rande som hittills en temligen betydelselös sak. När det gäller de särskilta frägorna har nemligen, såsom man känner, denna partibildning aldrig hållit streck, i det voteringarne dervidlag oftast skett oberoende af densamma. Vid de nya valen har andra kammaren blifvit förstärkt med trenne högadliga notabiliteter, nemligen landshöfdingen grefve Erik Sparre, grefve Charles Emil Piper och frih. Knut Bonde, af hvilka de båda förstnämnda varit ledamöter af första kammaren. När desse herrar föredragit andra kammaren framför den första, i hvilken de eljest måste anses hafva sin rätta plats, vittnar detta utan tvifvel om en aktning och förkärlek för den andra kammaren, hvarför man bör hålla dem räkning. En orsak till denna öfvergång lärer väl ock ligga deri, att de tro sig kunna uträtta mera på de nya platserna, då man ej gerna kan antaga, att riksdagsmannaarfvodet här utgjort något mera verkande motiv. Det skall visa sig, om ock i hvad mån dessa förhoppningar skola uppfyllas. För vår del hysa vi starka tvifvel härpå. Grefve Sparres svada har sällan kunnat göra sig gällande i den första kammaren, och ännu mindre torde den göra det i den andra, inom hvilken de gamla riddarhus talarne hittills icke vunnit någon framgång. Mera torde grefve Sparre kunna verka på enskild väg, när han önskar genomdrifva något visst syfte. Deri anses nemligen ligga hans starkaste sida. Och till bans syften hör väl i första rummet jernvägsliniernas fullföljande norr om Mälaren, i hvilka planer det ofta omtalade Brogård befunnits utgöra en hufvudpunkt. Huruvida äfven större planer, af politisk art, komma att ingå i den ädle gretvens verksamhet, torde icke ens han sjelf ännu känna. — Deremot kan det antagas, att! politiken blifver srih. Knut Bondes hufvuduppgift. Det kan också vara nyttigt, att! andra kammaren förstärkes med ett element på detta område. Noga räknadthar: inom denna församling ej fuunits mer än r enda rent politisk man, nemligen frih iljencrantz. För alla de andra ha de I pande ärenderna och de inre sambällsh gorna varit hufvudsaken. Friherre L. bör nu i sin frände, frih. Bonde, erhålla ett, godt stöd, när det gäller ,,den höga politikenk, hvarmed vi afse ej blott utrikeskabinettet, utan statsstyrelsen i dess helhet. Till frih. Bondes älskvärda personliga egenskaper hör hans ofta omtalade .odiplomatiska öppenhet, hvilken helt visst skall i andra kammaren lända honom till sförtjenst, derest föreställningssätten och sinnelaget äro sädana de böra vara. Frih. Bonde debuterade med stor framgång på den politiska skådebanan genom sina staisekonomiska anföranden, och han har der, ännu ett stort fält öppet för sin talang. Hans frisinnade åsigter på detta område hvilka äro, såsom vi hoppas, ännu oförändrade, torde bringa honom i någon kollision med Grefve Piper, som anses vara, stark prohibitist, och hvilken, såväl lkärigenom, som genom andra sympatier, anses komma att förstärka landtmannapartiet. I så tall får detta parti åtminstone! en man med godt hufvud och rediga föreställningssätt, något som det väl kan behöfva, för att kunna möjligen distillera ut någon klar substans ur herr Keys dimmiga fraser. — Grefve Arvid Posses val är visserligen öfverklagadt, men den ädle grefven kommer väl att behålla sin plats orubbad, åtminstone för denna riksdag, för hvars, statsutskott det blefve en stor förlust att sakna. sin energiske, praktiske och routinerade ordförande. Det är på detta område grefve Posse har sin rätta verkningskrets, hvaremot han näppeligen lärer komma att framdeles mer än hittills spela någon framstående roll inom den högre politiska sferen, vare sig såsom oppositionsman eller partiledare. Han saknar derför både åsigter och insigter, hvilken brist ej uppväges af hans praktiska duglighet. — I Landshöfding Almqvist skall inom andra kammaren vinna aktuing för sina välvilliga och goda afsigter, men något större inflytande lärer han icke komma att förvärfva. Första kammaren har vunnit några så nya ledamöter, bland hvilka den mest anmärkningsvärde är advokatfiskalen Rydqvist, som blef vald med minsta möjliga majoritet af Elfsborgs läns landsting, en! gärd från Marks och Kinds bäraders landstingsmäns sida åt herr R:s ,statsekonomibetraktelser, de der, såsom man känner, tillhöra den pessimistiska uppsattningen, som anser vårt lands ruin stå för! dörren, med en enda utsigt till räddning, nemiigen höga skyddstullar. För denna! åsigt lärer dock; herr Rydqvist icke vinna mycket gehör i första kammaren, hvilken ej kommer att sakna tillfälle till att höra vidlyftiga framställningar rörande detta ämne, men som torde blifva derför ganska känslolös. Den ärade statsekonomen kommer nog att få erfara, huru otacksamt det är att föreläsa sin visdom för ett ohörsamt auditorium. Gerna ville vi tillägga några ord om de äldre riksdagsmän, som nu afgått, men flera af dem skola nog återkomma, och andra torde anhålla: ,,sorgens beklagande undanbedes. En och annan torde ock, med hög sjelfkänsla, tänka om sig hvad erkebiskop Reuterdahl yttrade om presteståndet: ,,kan landet undvara oss, nog kunna vi undvara landet. Den mest framstående bland de bortgångne, utom dem vi förut särskilt anmärkt, är onekligen rektor Siljeström, hvilken likväl har, såsom skiiftställare, ett fält för sig öppet act göra sina åsigter gällande. Vi önska också uppriktigt, att han måtte, med oförminskade krafter, fullfölja denna bana. Hr Jöns Pehrsson blef ändock återvald, trots hr Wallenbergs och andra privatbanksintressets legohjons stämplingar. Och , så godt var det. När hr J. P—n nu börjar orda om sitt samvetes och sin redliga hågs maning att uttala sanningen, m. m., så kan det likväl hända honom, att kammaren icke såsom förr stannar vid blott ironiska leenden. I öfrigt förmena vi, att riksdagen nu kommer att i betydlig grad röna intrycket af den goda årsväxten i landet och de bättre ekonomiska förhållanden, som deraf måste uppstå. Man bör ej deraf hindras, att med kraft fortgå på besparingarnes och reformernas bana; men man skall, hoppas vi, göra det under en annan stämning, d. ä. med mindre knot och gnat och i i I — KL. —900 — —08 — —