Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 oktober 1869, sida 3

Rörande Interkningsgarantibolag. Nedan har från en föregående aktad insändare i detta ämne emottagit ytterligare följande uppsats: Som det antagligen bör anses vara en principfråga, huruvida vid Inteckningsgaranti-akticbolagen premien bör räknas eudast å de inteckningar som försäkras, eller äfven å de inteckningar som hafva bättre (eller lika?) rätt än de försäkrade, så vill jag af intresse för saken ytterligare besvara den insända artiken införd uti Eder ärade tidning af den 21 Sept. Man säger att jag ,.mera fästat mig vid fördelen för långitvarens (eller försäkringsgifvarens) än vid låntagarens (eller törsäkringstagarens) lel. Ja, visserligen; men detta anser jag ärven alldeles 1dvändigt; det är väl sannt, att i allmänhet den ene icke kan um den andre och bäst äfven alltid att ställa sakerna så, att båda kunna vara belåtna, men klart är dock att vid inrättandet här i landet af Inteckningsgaranti-aktiebolag det är låntagaren, som önskar, som begär en lättnad, en hjelp, eller med andra ord, att lättare än hittills kunna erhålla pengar på vissa hypoteker, och det är dertill som Inteckningsgaranti-aktiebolagen skola hjelpa honom, Dertöre måste jag väl äfven, om jag vill söka åstadkomma dylika bolag, som tillika skola hafva utsigt att ega bestånd, i främsta rummet fästa afseende vid långifvaren eller försäkringsgifvaren. När nu insändaren vidare sjelf säger, att ,det är klart (åtminstone är det sannolikt), att om bolaget endast assurerar sista inteckningarne, bolaget i alla fall blir tvunget att vid försäljning af egendomar betala de föregåeude inteckningarne, så tyckes det åter för mig vara klart å ena sidan, att man i allmänhet icke kan vänta att premier komma att betalas för mera än de sista inteckniugarne, och å andra sidan att bolaget väl bör vara berättigadt att få premier för den risk, i hvilken det dock står, det vill med andra ord säga hela det belopp, som ligger före den punkt, der försäkringen slutar. Det är nog riktigt, att, om premier endast betalas för den försäkrade delen, så cger innehafvare af bättre inteckning icke fördelen (säkerheten) att få sin ränta eller sitt kapital på annat sätt än genom utmätning och försäljning af egendomen — det vill säga hans råttighet går icke lägre, men som bolagen alltid endast i yttersta n j annat fall större förlust, eventuelt öfvertagandet bolaget dock i de alldra starkt i ad, söka till sin rätt bjelpa äfven den ick ade inteckningshafvaren, som har bättre rätt än den af bolaget försäkrade inteckning, och skillnaden mellan bolagets törpligtelse härvidlag och hvad bolaget för sin egen fördels skull kommer att göra blir knappast at betydenhet; i alla händelser torde en dylik indirekt försäkring icke böra lemnas för intet. Lika litet tror jag att insändaren har rätt, när han kallar de personer vinglare, som, efter att fva sin egendom intecknad för femtio procent af rdet, utgilva nya inteckuingar för ytterligare 25 procent samt assurera dessa för att få belåna dem, utan blifver det till en början, och innan deuna sörsäkringsart slagit mera rot och fått mera förtroende här i landet, hufvudsakligast kanhända just dylika inteckningar, eller sådana egendomar, som äro intecknade öfver femtio procent af värdet, som komma att anmälas till försäkring. Jag auser på nämnda grunder forifarande, att om bolagen vilja grunda sig en säker existens, de äfven böra taga — visserligen så låg premie som möjligt, och alltid af d efter risken, men dock alitid — premie för a det belopp, som ligger inom den försäkrade slutpunkten. äfventyra försäljning, egendomen, så lärer väl lesta fall, såsom sjelft