Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 oktober 1869, sida 3

Familjemerdet i Pantin. Den i dag vid middagstiden anlända utländska posten meddelar följande ytterligare upplysningar om denna rysliga tilldragelse: Gustave Kincks lik återfanns under följande omständigheter. En slagtargosse vid namn Huck, kallad Mustafa, gick den 27 Sept. kl. 11 f. m. öfver en mark, som stöter till jordbrukaren Langlois, egor och tillhör en enka. Här fann han en eldskyffel och en liten handspade. På eldskyffeln fanns ännu spår af blod. Vid denna upptäckt sammanstimmade omkring 3.000 menniskor, bland dem åtskilliga gendarmer. Huck lemnade redskapen till en polisagent och följde ett par gendarmer till den graf, i hvilken man hittat de sex lien. Plötsligt ropade slagtargossen: , märker ni icke, gendarm, att marken gungar under oss? .Jo, svarade gendarmen. ,det låter som om det vore en ihålighet. Straxt derefter upptäckte de ett tygstycke, som stack upp ur jorden. Man bortskrapade jorden och stötte på ryggen af ett lik. Dess ansigte låg nedåt, och armårne längs kroppen. Sedan det blifvit uppgrådt, vände man det om. Ansigtet var nästan oigenkänligt genom blod och jord; man upptäckte i halsen ett stort sår, i hvilket knifven, instött ända till skaftet, satt qvar. En till stället anländ läkare besigtigade liket och förklarade, att den mördade blifvit dödad ungefär samtidigt med de öfrige medlemmarne af familjen Kinck. Vidare påträffades ett djupt sår i nacken, som tycktes vara gjordt med spaden, och två djupa knisstygn i bröstet. Den mördade syntes vara omkring 20 år gammal; det skägglösa ansigtet var rundt och fylligt, och dragen, ehuru förvridna, hade stor likhet med familjen Kincks. Under högra örat var ett ärr, hvilket öfverensstämmer med Gustave Kincks signalement. Allt bevisade, att man verkligen hade Gustave Kincks lik framför sig. Efter några minuters förlopp voro 30,000 å 10.000 menniskor samlade kring den nyupptäckta grafven, som måste afspärras medelst ett kompani soldater. Liket fördes kl. 4 till la Morgue, eskorteradt af infanteri. Om Traupmanns häktning i Havre erfar man nu följande biomständigheter. En man vid namn Dorsou, som förhyr matroser och värlvar passagerare till utvandrarskeppen, hade träffat Traupmann vid stranden och frägat honom, om han ville bese en stor tremastare på redden. Traupmannsvarade: ,akta er, om ni vill mig illa; jag är hämdgirig. Dorsou frågade, om han kommit till Havre såsom emigrant, och T. svarade, att han ämnade sig till en onkel i Neworleans, som är millionär. Under en frukost, som de spisade tillsammans, anmärkte T., att han : Den vandrande juden, och att Rodin är hans idenl. De tillbragte det öfriga af dagen och en del af nästa dag tillsammans. T. visade Dorsou en mängd banknoter, som denne ansåg stulna, så mycket mer som sade sig vara i förlägenhet för pass. Vikte D, att T. sökte dölja sina sår, hvadan han beslöt anmäla 1 hos säkerhetspolisen. Då Traupmann och en ung karl, af hvilken han ville köpa ett pass, gått in på en krog, ansåg D. ögonblicket vara inne och sade derför till gendarmen Ferrand: ,mördaren från Pantin är derinne; jag har gjort anmälan hos säkerhetspolisen, men ingen polisagent syns till. Häkta honom nu; elfest undslipper han oss. — Ilaktningsscenen är förut omtalad. En tant till den äldre Kinck har meddelat öfverbeten i Lille, att han före sitt äktenskap hade en son, som ännu lefver. Om denne tillhör mördarebandet, är ännu obekant. — Traupmann är son af en välmående maskinarbetare, som gjort flere uppfinningar, bland andra en kulspruta, som skjuter 100 skott i minuten. Hela fältet vid Pantin skall nu upplöjas för den händelse, att det döljer flera hemligheter. Från Guebwiller, Kincks födelseort, har en hans kusin, fru Loeb, som der är bosatt, meddelat polisen, att hon i Augusti månad erhöll ett bref, skrifvet i Jean Kincks namn, hvari han underrättade henne om sin afsigt att bosätta sig i Elsass, men bad henne förtiga hans projekt och ej söka utforska hans närvarande adress. Brefvet är sannolikt skrifvet af Traupmanu. När Gustave Kinck kom till Guebwiller, trodde han sig träffa sin far der. Traupmann har blifsit förd inför Gustave Kincks lik. Vid anblicken af detsamma utropade ban: ack, den olycklige fadren, han har mördat sin son!. Ian vidhåller således första historia. Ryktet, att älven Jean Kincks lik blifvit hittadt i Paatin, återupprepades vid postens afgång från Paris, men tarfvar bekräftelse. Eu annan version r, att man under plöjningen funnit liket af en ruav. De kläder Gustave Kincks lik hade på sig bekräfta ytterligare hans identitet. Traupmann har varit noga bekant med trakten kring Pantin. Man erfar nu, att han bott der någon tid och arbetat r brik i grannskapet. ODe begge i IIavre lrtsonerna, som missnkas vara Tranpmanns medbrottslingar, förvaras. likasom han sjeif, i Mazas. FPrån Ilavre skrefs d. 27 Sept., att en ung man, som kallade sig Em. Delaunnay och sade sig vara från Algier, dödat sig å hotel Newyork med 17 knifstygn. Hans uppförande var högst besynnerligt; han undvek skyggt alla barn. IIans papper ino i polisens händ L. S. Det bekräftar sig, att man i åkern vid Pantin hittat ett åttonde lik. Man vet ännu icke säkert, hvem den mördade Traupmam kunde ej dölja när han bragtes inför Gustave Kincks lik. I stod en stund som jörstenad. Känner ni honom? frågade domaren. ,Det är Gustave, mum Traupmann. — ,Det är vi, som mördat ho (— ,Nej, framstönade han. .Läkarne försäkra, att han blifvit mördad före och ungefär samtidigt med modren och syskonen; han kan således ej vara Ar madhrenttclingt — fPrannunann tar