Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 september 1869, sida 2

följde oss af artighet, sade Marcelle hastigt, medan hennes fader smålog och anmärkte: — Jag tror ej att han var der för att höra abbe Bergerat framställa Voltaire som en erkehädare, hvilken Paris har krönt, ehuru sjelfva Sodom skulle ha fördömt honom. Ni ser öfverraskad ut, min herre, men detta är vår kyrkoherdes favoritthema. Jag anför hans sista förmaningstal. Då och då är jag frestad att gå och höra något nytt utbrott af hans heliga fasa. — Ah, mon ami, hur kan ni tala så, ni, som är så djupt religiös? Men hör hvad som hände i morse! Madame de Lestrelle gaf en liflig skildring af tilldragelsen, och den gamle grefvens gillande lick lät Marcelle rodna af glädje, då han vände sig till henue och sade: — Det var rätt gjordt, min dotter! — Gavarnie väckte e de Lestrelles förvåning genom att rätta huru han hade följt den unga cagotflickan till hennes dal, och herr de Lestrelle bekräftade hennes skryt rörande Bernadous skicklighet, i det han tillade: — Men det åsamkar dem endast större ovilja, ty de öfriga handtverkarne äro afundsjuka och tillräkna hans öfverlägsenhet ett förbund med den onde anden; ingen ringa anklagelse med kyrkoherden emot honom. — Hvad äro dessa cagoter? Flickan sjelf tycktes ej veta hvartör de äro så att säga bannlysta och antog detta faktum med undergisvenhet, likasom hade hon aldrig frågat sig sjelf med hvad rätt den ena racen förtrycker en annan. (Forts.)