Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 september 1869, sida 3

ss SA — — OM SÅ ÖJ 48 kom han till hotellet och gick upp på sitt rum, hvarest han aldrig sof, och tog med sig sina bref, hvilka voro ganska många och buro Roubaixpoststämpel. Söndagen den 19 dennes omkring klockan 6 på aftonen kom en dame med fem barn still hoteller och frågade efter Kinck. Man svarade henne att han icke var hemma. Jag kommer två timmar för tidigt, sade fruntimret, och Iskall komma tillbaka. Då hon senare ånyo kom till hotellet, blef hon mycket förvånad öfver att ännu icke träffa Kinck. , Han är måhända nere på restaurationen, sade hon, men han fanns icke I der. Barnen stannade i ett förmak och syntes ha mycket roligt. Man erbjöd damen något att äta. Nej, sade hon, ,jag fruktar att det kostar för mycket, och dessutom vet jag icke hvart man vill föra mig att äta middag. Hon aflägsnade sig derefter, sedan hon beställt två rum för sig och sina barn. Hon qvarlemnade sina reseffekter, hvilka bestodo af ett litet paket och en korg, hvilken innehöll linne samt en barnpaletå. Från denna stund såg man henne icke vidare. Jean Kinck kom först följande Måndags morgon kl. S tillbaka. Han såg besynnerlig och förvirrad ut. Han hade med sig en vän, hvilken kallade honom för du och som således var antingen hans slägting eller ock hans förtrogne. Denne gick upp med honom på hans rum. Efter en stund kommo de åter ned och gingo ut. Ingendera hade sedermera synts till på hotellet. Vid en undersökning, som der blef anställd, anträffade man i ett skåp blodiga kläder och likaledes af blod fläckadt linne samt en näsduk, liknande en hvilken blifvit funnen i ett af offrets fickor. VIII. lIlterligare ett vittne. En Jernbandlare vid rue de Flandre har meddelat Polisen. Söndags afton inträdde tveksamt en ung karl, klädd som en bättre arbetare, men med ett obehagligt utseende, och begärde att få köpa en hacka och en spade, dem han sade sig vilja använda i sin trädgård. Han köpte dem och bad att få hemta sakerna kl. 8. Då återkom han. Han var så tafatt och obekant med dessa instrumenter, att jag måste visa, huru han beqvämast skulle bära dem. Han skyndade bort mot den närbelägna stadsporten, från hvilken en väg leder till Pantin. Här uppdyka således hackan, med hvilken morden föröfvats, och spaden, med hvilken offrens graf gräfdes. Jernhandlaren blir med droskkusken och hotellbetjeningen en god hjelpreda för identisieringen af en bland mördarne, sjelfve charge daffaireen. IX. Ett telegram. På Måndagen anlände till hotellet, der den föregifne eller verklige Jean Kinck hyrt rum, ett telegram till honom, innehållande endast följande ord: ,Vänta ännu; vi äro icke färdiga. När detta telegram anlände, var han redan försvunnen. Hvilka äro desse telegraferande viv? Man vet det ännu icke. Men man erfar, att fru Kinck med de fem barnen hade, innan de anlände till Paris, spisat frukost i Rancy, en jernvägsstation nära staden, och att då vid ett bord i grannskapet sutit tre karlar, som tycktes ha varit kända, men ej närmare bekanta med henne. Familjen Kinck i Roubaix. Den föregifne eller verklige Jean Kinck, som vi känna från Hotel de Chemin de fer du Nord hade uppgifvit, att han bodde vid gatan Alouette ÅÅ 22 i Roubaix. Der återfanns i sjelfva verket familjen Kincks bostad, ett litet vackert, hvitmåladt hus med gröna fönsterramar, gallerport och trädgård, allt vårdadt med yttersta omsorg. Mannen, den verklige Jean Kinck, omkring 50 år gammal och bördig från Elsass, men sedan många år tillbaka bosatt i Roubaix, var svarfvare och borstfabrikant och hade genom sin egen och sin hustrus arbetsamhet och husbållsaktighet förvärfvat en förmögenhet, som uppskattas olika, från 80, 000 till 150,000 francs, till större delen bestående af fastigheter. De hade sex barp, nemligen de fem, som tillika med modren blifvit mördade i Pantin, och dessutom en äldste son, vid namn Gustave, omkring 20 år gammal. Familjen lefde sparsamt, men icke snålt. De nekade sig ingenting, som hörde till lifvets komfort. De åtnjöto allmän aktning, och de rykten, som efter morden uppdykt i Paris, att mannen blifvit oense med hustrun, förevitat henne äktenskapsbrott och på grund deraf, fem veckor före mordet, lemnat henne, finna intet stöd hos dem, som kände tamiljen, hvilken enligt allas utsago lefvat ett särdeles lyckligt lif. Det är sannt, att mannen vid sagda tid lemnade Roubaix, men det var för att begifva sig till Elsass, der han egde ett vattenfall och ämnade köpa jord, för att anlägga en fabrik. Hans önskan var att bosätta sig der, men fru Kinck, som så länge lefvat lycklig i Roubaix och för öfrigt icke kände ett ord tyska (hon är född i Tourcoing), hade sökt öfvertala honom att afstå från denna flyttning. Tre veckor före sin resa till Paris lyfte fru Kinck i Roubaix bank 5,000 francs, för att skicka dem till sin man eller medföra dem till Paris, der hon väntade att träffa honom. Det säges, att hon vid sin ankomst till Paris verkligen hade denna summa med sig. Man har i familjens bostad funnit bref, daterade Paris, undertecknade med mannens namn, som inbjöd hustrun att med barnen begifva sig dit på en lusttur, som tillika skulle vara en affärsresa, ty brefven antydde, att Jean Kinck, som skulle återvändt från Elsass, funderade på ett fördelaktigt husköp i Paris och ville inhemta sin hustrus råd. Brefven voro mycket pressanta. ,Om så behöfs, må du depensera 300 francs; du återvinner dem nog., hette det. Besynnerligt någon tid befann sig likaledes i Paris. svarades, att Jean Kinck vrickat handleden. med sina fem barn till Paris. Jemt en vecka nes bostad och haft ett längre samtal med henne, haft goda nyheter-. Hon ämnade samma dag, förmodligen på grund af dessa nyheter, begifva sig till Paris, men hennes lilla dotter blef illamående, och detta kom henne att uppskjuta resan. den 21 September i Roubaix. Han gick till gatan Alouette, men när han fann porten till familjens hus låst, aflägsnade han sig och har sedan dess ej varit synlig. XI. Hvilka äre mördarne! Efter att hvad vi här berättat blef känd Paris, var det den allmänna tron, som delade: ven af den i feberaktig verksamhet försatta polisen, att Jean Kinck och hans son Gustave voro mördarne. Nen hvilket motiv skulle de haft för sin rysliga ogerning? Hat, hämnd, snikenhet, man gissade på den ena och på den andra bevekelsegrunden, men folket i Roubaix, som känner personerna i fråga, vägrar envist att tro på dem. Der heter det allmänt, att Jean Kinck, sast något uppbrusande till lynnet, var en ärans man, kär hustru och sina bern, ur stånd att begå en så handling. Afven-sonen Gustave, på hvilken misstanken tyngst hvilat, försäkras af folket i Roubaix hafva varit en mild, älskvärd yngling. Fru Kinck skildras som en god maka med obefläckadt nog var intet af dessa bref skrifret med mannens handstil, ej heller med sonen Gustares, som sedan På hustruns skriftliga förfrågan, huru detta kom sig, Söndagen den 19 September reste fru Kinck förut hade en obekant person infunnit sig i henhvarefter hon berättade för sina grannar, att hon Samma obekanta individ visade sig Tisdagen