ff skildt utvalde för sitt ,, lärda utseende, på tl hans dagliga väg till kejserliga biblioteket 3 der han slog sig ned vid ett skrifbord och Juppstaplade kring sig ett berg af böcker Dolistjenstemännen gjorde på samma sätt De omgåfvo sig med verk af Copernicus Newton, La Place och tycktes studera dem med djupaste intresse, men förlorade icke hr Lucas ur sigte, och en vacker dag lade en af dem handen på hans axel, och hviskade i hans öra: Herr Lucas, i lagens namn häktar jag er. Mannen är nu stäld för domstol. Historien om Byrons kärlek har föransledt den bekante akademikern och senatorn Sainte Beuve att meddela ett hitinsills okändt drag ur Berangers lif. Beranger, som i sin ungdom och mannaålder gycklat med kärleken och i denna känsla sökt nöjet, ej lyckan, blef på gamla dagar förtvifladt kär i en god och vacker engelsk miss, som nyss vuxit ur barnskorna. Den gamle skalden fick således besanna Frithiofs ord till Björn, då denne uttalar Böerangerska åsigter om kärleken: Akta dig! Väck ej den evigas barm! Fort eller sent hennes slumrande gnista Vaknar i gudars och menniskors barm. IIans olycka minskades ej deraf, att der lilla svärmiska tjuserskan syntes benägen att sprida solsken öfver hans ålders dagar. Han hade förstånd nog avar att icke antaga detta offer. Men han led och led djupt. Slutligen upptäckte han sin svaghet för en vän. Denne förde honom till en aflägsen del af Frankrike; här tillbragte den gamle några veckor i ensamhet, tills hans sår började läkas. Fullkomligt läktes de icke förr än i döden. Det är, säger en fransk författare, med kärleken som med smittkopporna, som äro farligare, ju senare de komma. IIvem anade, att likkistan omslöt en sådan hemlighet, då Berangers stoft fördes till grafven mellan den spalier af 100,000 soldater med skarpladdade gevär, som kejsardömets förskräckelse för solkskaldens skagga hade uppställt på vägen till kyrkogården? Det finnes andra skuggor än Berangers, som skrämma kejsardömet på dess dödsläger. En fransk målare, Ernest Pichio, har målat en tafla föreställarde Baudin, döende i försvaret för landets lagar. Franska regeringen har gjort allt, för att bringa konstnärerna i en af henne beroende ställning. Det är regeringen, som medgifver dem plats å utställningarne, regeringen som uidelar priserna. Det oaktadt kan det hända, att en sådan tafla som Pichios skådar dagen. Hans atelier bar; varit bestormad af skådelystne, en fotograf: har begärt och fått taga kopior af hans verk. Men den kejserliga censuren, som tillåter liderliga taflors spridning, har förbjudit försäljningen af en så farlig sak, som bilden af en man, som dör på sin! post i kamp för lag och rätt. Följden! har blifvit, att fotografien, fast den icke. säljes, förevisas i bokhandlaren Le Chevaliers fönster, framför hvilket från morgon till qväll en folkmassa står samlad. Vi återkomma än en gång till Byron. Han hade en dotter vid namn Allegra, ett besynnerligt barn, likt sin fader till anletsdrag och väsen, älskligt, lifligt och dystert. Hon dog vid unga år uti Italien. Byrons vin Shelley, skalden, som i mycket liknade honom, vandrade en herrlig Julidag år 1822 vid stranden af Spezziaviken i sällskap med en landsman. Plötsigt stannade han och ropade, i det han ockade ut åt hafvet: , Allegra! Allegra! tlan hade sett den unga flickans skepnad: uppstiga ur böljorna, vänligt leende och vinkande till honom. Åtta dagar derefter ir han med samme landsman ute på en lustsegling. Båten kantrade, och begge runkrade på samma ställe, der Shelley sett Allegra. Berättelsen om visionen förekommer i hans efterlemnade papper. NOAM OA EEE EEE — — am so so mm -—