Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 september 1869, sida 3

dre lycklig? frågade Marcelle med en ön smekande blick på madame de Lestrelle hvilken svarade ifrigt: — Mitt barn, jag föresatte mig vid dir födelse att du skulle gå något ovanligare öde till mötes. Men jag, — hvad kar vara mera prosaiskt än mitt lif! På mir sextonde födelsedag, medan jag betraktade mina presenter, sände min mor eftei mig. , Gabrielle, din herr far har bestäm att du skall gifta digk. Då insåg jag hvarför mina äldre systrar hade hviska och skrattat så mycket tillsammans unde: den sista veckan. Jag var nära att då af nyfikenhet angående min blifvande ma kes utseende och rang, men jag vågad ej fråga. Jag tyckte att det aldrig vill bli afton. Jag skulle då se honom fö första gången. Många hade redan begär min hand, men min familj var så högät tad, att det ej var så lätt att finna et passande parti. Ah, den aftonen! Mer du har ju hört detta förut. — Det förvissar mig om, att jag gern: skulle höra det igen. — Lyckligtvis upptog min toilett er lång tid. — Min mor ringaktade dylik saker, hon var ett helgon, men man tad lade henne och sade, att hon endas tänkte på våra själar. Jag beslöt redar vid denva tidiga ålder att en dylik före hråelse aldrig skulle kunna göras mig Ab, min Marcelle, hvarför är du så lil min mor? Du bryr dig så litet om sådant Jag säger ofta till mig sjelf: ,Fy, du ät ett tanklöst barn i jemförelse med dir dotter! Men jag kan inte förändra mir natur, och i alla fall tror jag att du och min dyre make älska mig mest sådar jag är. (Forts.)