Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 september 1869, sida 3

(Insändt.) Några ord angående medlen sör upplifvande af den s. k. lilla industrien. Den välvilliga uppmärksamhet, som från allmänhetens och pressens sida egnats den lilla utställningen af Elfsborgs läns slöjdalster i Venersborg, har gifvit mig mod att bringa å bane en fråga, som länge synts mig förtjent att ställas på dagordningen, den nemligen: hvilka åtgärder äro att vidtaga till befordrande af den svenska lilla industrien? Under den resa i utlandet, hvarifrån jag nyss återkommit, har jag på närmare håll tagit kännedom om de oerhörda ansträngningar, som i Europas särskilda stater göras i industriens intresse. Det är egentligen från de första verldsutställningarne i London och Paris, som dessa bemödanden datera sig. Den täflan, nationerna emellan, som derigenom uppstod, väckte regeringarnes uppmärksamhet på nödvändigheten att dervid komma industriidkarne till bjelp; icke mera, såsom fordom, genom höga tullsatser, eller reglementariska föreskrifter, som binda individen i hans fria verksamhet, men tvertom genom underlättande af denna fria verksamhet, medelst bibringande åt slöjdidkaren af insigter, smak och ökad skicklighet. Sålunda anordnades, icke allenast i de särskilda ländernas hufvudstäder, men äfven i åtskilliga andra centralorter för en större industri, efter förebilden af conservatoire des arts et mötiers i Paris och Kensington-Museum i London, institutioner för den industriella utvecklingen, såsom: i Stuttgardt: Die Centralhalle fir Gewerbe und Haudel, grundad redan 1819, men 1848 och 1856 reorganiserad; i Wien: Das Museum fir Kunstindustrie (1864); i Lyon också ett Museum för konstindustri (1864); i Paris: Lunion centrale des beaux arts, appliquös å Pindustrie (1864); i Carlsruhe: Die Gewerbehalle (1865); i Berlin: Das Deutsche Gewerbe-Museum (1867); i Köln: Das Westphalische Museum fär Kunstindustrie(1868); i Minchen: Der Verein zur Ausbildung der Gewerbe, reorganiserad 1867; i Offenbach: Die Kunstindustrieschule (1868) m. fl.