Men under Fredagen hade Ström ännu ett mål oafgjordt med rättvisan. En dräng vid namn Erik Andersson hade anmält, att han, som den 20 sistlidne Augusti befunnit sig på Kornhamnstorg för att sälja smör. der kommit i handel med en person, hvilken uppgaf sig vara handlanden Ström. Ström hade gjort upp affären på det sätt, att han öfverenskommit med Andersson om köp af 193 et, till ett pris af 12 rdr 50 öre, men som han händelseris ej hade penningar på sig, hade han bedt Andersson vara sig följaktig till sin bostad i huset N:o 15 Jacobsbergsgatan 1 trappa upp in på gården. Under gåendet dit hade likväl Ström gått upp i huset N:o 1 Gref-Thuregatan och, derifrån nedkommen, uppgifvit att han till en der boende doktor försält 714, tb. af det medförda smöret. Resten lemnade Ström in uti en bod under vägen och kom derefter öfverens med den beskedlige säljaren, att denne skulle komma till honom i den uppgifna bostaden påföljande morgon för att erhålla liqvid. Morgonen kom, Andersson instälde sig i huset N:o 15 Jacobsbergsgatan, men någon Ström bodde ej i huset. Andersson visste ej till hvem han skulle vända sig för att erhålla hjelp i sin brydsamma belägenhet, men just då ihågkom han doktorn på Gref-Thuregatan och stälde kosan dit. Doktorn träffades och uppgat på förfrågan, att han af Ström mottagit 7172 l. smör, men enär han förmodade att smöret vore på oärligt sätt åtkommet, hade han ej köpt det af Ström, utan återlemnade det nu orördt till egaren. Ström var i Lördags ånyo instäld. Han ville ej vidkännas benämningen ,törre gardisten-, utan påstod sig vara ,, handlanden Ström, men som han var tillräckligt känd på platsen, fick det vid den förra mera egentliga benämningen bero. Ström erkände att, angående det sednare målet, så tillgått som Andersson berättat, men att han lemnat Andersson revers å beloppet, hvarmed denne uti ett slags skriftligt erkännande, som var till poliskammarer inlemnadt, förklarat sig vara belåten. Då Ström derjemte förskaffat sig ett bevis från klädmäklerskan, att hon äterbekommit västen, kunde angifvelserna ej till någon poliskammarens åtgärd föranleda. Åklagaren yrkade att målen skulle remitteras till rådhusrätten, på det att Ström någon sång måtte bli näpst för sina bedrägerier, men till följd af de utaf Ström vidtagne försigtighetsmått och då ingen målsegare fanns, kunde ej heller detta af poliskammaren bifallas. Slutligen kom frågan huruvida Ström såsom försvarslös kunde tagas i förvar, men äfven i fråga härom hade Ström varit nog försigtig att förse sig med ett intyg af följande innehåll: Att handlanden J. E. Ström är anstäld i arbete hos undertecknad, får jag på begäran intyga. N. R. Munck af Rosenschöld. Derefter resolverades att, eftersom den tilltalade mu hade arbete hos hr Munck af Rosenschöld, kulle tillsvidare anstå med hans insättande på ubetshus, hvarefter, sedan Ström af polismästaren rhållit en allvarlig varning att hädanefter taga ig tillvara, målet blef atskrifvet. I sammanhang härmed nämnes, att de båda anIra f. d. ansvarige utgifvarne af tidningen Natioialregeringen, Otto Brask och Joh. Alb. Edvall, etinna sig, den förre på arbetshus och den sistämnde på Långholmen. (A.-B.)