t — —————27 Från Norge. e (Torresp. till Handelstidningen.) Kristiania den 24 Sept. 1869. Det. går nu som en löpeld genom hela vårt land, att det första större penninglån, som från det offentligas sida försökts sinom rikets gränser, misslyckats. Inbjudningen rörde, såsom förra gången meddelades, ett lån på 600,000 specier för åstadkommandet af jernbanan mellan Kristia; nia och Drammen, hvars öfriga del, inemot y million specier, subskriberats af staten, kommunen och enskilda. Visserligen gällde den i allmänna ordalag affattade inbjudningen äfven utlandets penningemän; men man erfor snart, att den europeiska marknaden var uppfylld af anbud om jernvägslan, isynnerhet från de tyska staterna, och det på mycket favorablare vilkor än dem, vi önskade erbjuda (5 å 514, högst 5 hprocent årlig ränta). Det blef således till sde inländske penningemännen, vi måste sätta vårt hopp om att få lånet till stånd, och vid att draga någon analogi från de lån — på i allmänhet upp till 100,000 specier — som kommunerna och hufvudjernbanorna förut försökt, syntes det som om utsigterna för det nu utbjudna lånet borde vara ganska goda. Största delen af ifrågavarande smärre lån afslutades nemligen inom landet till 5 procent och ofta utan diskontopremie. Den för öppnandet af anbuden å detta jernvägslån bestämda dagen afvaktades med den största längtan. Utsigterna i vår stad för arbetsklassen äro nemligen vid den annalkande vintern som vanligt mörka, i det förhållandena äro sådana, att skeppsfarten, trälastexporten och de många nya byggnadsarbetena alltid gifva den stora skara arbetare, som samlas hit från alla håll, sysselsättning nog under den blida årstiden och långt frampå hösten, men när kölden infinner sig, är det nästan förbi med allt arbete för dagspenning. Nu äro ingeniörerna just färdiga med utstakandet af den projekterade jernbanan; expropriationerna och derefter arbetet skulle ha begynnt redan i de första dagarne af Oktober, om lånet kunnat uppbringas. Alla gladde sig åt de goda utsigterna för arbetsklassen, ty då denna jernbana är den enda, som vi för närvarande ha i verket, var det meningen att drifva på af alla krafter, och staden skulle här ha funnit en välkommen sysselsättning för flera tusen arbetare. Men tyvärr visade öppnandet af de skriftliga anbuden ett så dåligt resultat, både med afseende på desammas ringa antal och innehåll, att den kungliga länekomitån icke ens vågar offentliggöra dem, förmodligen för att ej ytterligare skada den ännu icke uppgifna saken. Orsaken till detta nedslående resultat sökes i allmänhet uti trenne omständigheter: för det första var lånet icke garanteradt hvarken af staten eller af de båda kommuner, som närmast skolat få nytta af det verk, till hvars utförande penningarne skulle användas — detta måste vara nog, för att väcka otrygghet hos de utländska penningemännen, hvilka ej äro så noga hemmastadda uti förhållandena här! i landet och icke veta, med hvilken samvetsgrannhet hvarje offentligt eller qvasi-offentligt företag hos oss bedritves samt hvilken stark kontroll dylika penningemedel äro underkastade, likasom de väl ej heller, säsom vi, torde fästa obetingad tillit till beräkningarne om den nya jernbanans stora rentabilitet, 5 å 6 procent redan efter 21. års drift. För det andra finnes tyvärr intet tvifvel om, att från Drammensboarnes sida verkats så mycket som möjligt emot detta lån. Drammens affärsmän äro in-A. skränkta nog för att inbilla sig, att en jernbana mellan våra båda städer skall j ( draga handeln i Drammens betydliga uppland till Kristiania och ruinera grosshän