Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 september 1869, sida 2

bibeln att inte sälja. våra färger till någon annan. Hvilket godt land ert måtte vara, herre, , om vi der skulle aktas som andra menniskor! — Ni och Bernadou borde följa mig dit. — Ah, herrn tänker således resa dit igen? Det var ledsamt! Men hvad oss angår, så äro vi födda här. — Och jag är född i Entraigues; men en menniska är inte en klippa, som står på samma ställe, tills stormen eller tiden förstör den. — Herrskapsfolk äro inte som annat gement folk, sade Veronique med bestämdhet. — Jag är en af det ,gemena folket, svarade hennes följeslagare med värma, men hon skakade på hufvudet, skrattade misstroget, i det hon betraktade honom från hufvud till fot, och sade: — Jag skulle helst vilja se ansigten och hus hela dagen, äfven om det endast vore Ibarraye. Att bo vid en stor gata — det skulle vara en för stor lycka. Herrn vet inte hvarför jag dröjde i kyrkan i dag; det var för att se Marinette Aubanel, som gifte sig förliden vecka, och hennes man ir en rik diversehandlare. Ni har nog hört talas derom, för hon är dotter till herr Aubanel, den störste köpmannen i Ibarraye, och jag ville se hennes drägt. Ah, hvad det är skada att man inte kan stå brud mer än en gång i sin lefnad. Jag hoppas att jag skall få se vår frökens oröllop. — Den unga damen, som ni kallar nadame de Fayolles, är således inte gift innu? — Nej, herre. De säga — ni såg ju den fine herrn, som var med henne och