Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 september 1869, sida 3

då och då sett åtskilliga äkta småturkar spatsera omkring på Kristiania gator på högljusa dagen i egenskap af kongl. piprensare, ogyptis ä stare, arabiska akrohater af Beni-Zoug kong -stammen utan att de hafva väckt ringaste oro eller förfäran hos folk. De hafva ej heller varit utrustade med det egendomliga organ, som är ett oeftergisligt vilkor för att kunna uppträda som trynturk, nemligen trynet. Nej, ifull man skall tro samla och väl underrättade personer, så är trynturken alldeles icke hemma i turkiska länderna, utan ban är tvertom, med hänsyn till ätt och födelse, så god norrman som någon annan och skall redan hafva varit bosatt i Norges husvndstad så långt tillbaka i tiden, som någon kan minnas. För öfver femtio år sedan var han, enligt gamla personers berättelse, framme alldeles på samma sätt som i våra dagar. Då fick man också höra talas om nedslagtandet och nedsaltandet en gros af gamla käringar, och scanare mn då och då med års mellanrum uppträdt olörå rligt, på samma sätt Trynturken är med ett ord den populäte skapelsen af den lägre hufvudstadsbefolkvidske i dukt af den okunni ou till en my tor nedsjanken. Trynturken har för längesedan dethroni mungen cch andra urnationella tr urxättar, llvilka fo domdags delade herraväldet ellan sig öfver hristianiadalen, han har samlat ket und ler sitt tryne och för ettioinskränkt regemente öfver solksantasten. Det har efter hand uppbygts kyrka efter kyrka, det har uppförts många och stora skolor, hvari tusentals af allmogens barn kunna erhålla underyv snipg, och det bar också i mångfaldiga andra riktningar arbetats för att sp: da Upplysning s bland menige man. Men, då vi någon gång med statist: tal och data börja att beråkvA det betyd amsteg folkupplysuingen har gjort, och då vi på samma gång medllidsamt änka tillbaka på fordna dagar, då okunnighetens mörker hvilade öfver denna del af folket, och då vi skatta oss lyckliga vid tanken på detstora område vi eröfrat från vantrons och vidskepelsens makter, så anmäler sig plötsligt H. M:t t ken och kallar folket ut på gator och torg bära vittnesbörd om, att han for farande är SM gamle trynturken och att trynet ä som det någonsin var förr. Detta ä någon smickrande eller uppmuntra med hän yn till den d af allmän upply som Kr tiania allm hot I r uppnått trot3 de stora uppoffringar, som under inlert medför dock onekligen det stora goda, att vi ma till visshet om huru långt vi ha iler rättare huru aflagsa ännu stå det mål, som vi voro fåfängliga nog att tro oss redan hafva upphunnit. Det bör vara css en fingervisning om, att vi ännu äro vid början af det arbete, som måste utföras, innan vi våga tala om en någorlunda väl upplyst allmoge. Det gagnar knappast längre att bruka den gamla gradmätaren för lneninge mars upplysning, neml a om han kan skrilva och läsa; han kan lika så väl läsa sig ill vidskepelse och vantro, som få dem genom rat. IIVaå som här är högsta vigt på är, att den undervisning folkskolan gifver också i sanning verkar upplysande och bildande på mannen af allmogen, skärper hans omdömeskraft och gör honom till ett sjelftänkande väsen, men att skolan deremot ej låter sig nöjas ed att blott lära honom plugga i sig den 3. k. ef Rerhiaädra bokeA ord. Ilärigenom njes han från att tänka, och ej heller erhåller han kunskaper, som kunna vara honom till nytta. Nu måste visserligen erkännas, att folkskolan i våra dagar följer en långt syndare och folkligare metod vid u och de goda frukterna I dagars histo ga och kraf ännu må kommunen som af skolan, innan vi lycka till att uynturken blifvit dethroniserad och 22 D