Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 september 1869, sida 2

Göteborg d. 24 September. Ställningen i Frankrike har åter blifvit föremål för det öfriga Europas lifliga uppmärl-samhet, med anledning dels af de framtvungna reformerna inom statsförfattningen, dels af den franske statschefens vacklande helsa. Den stora frihet, hvarmed man nu i sjelfva Frankrike behandlar dessa ämnen, bevisar, att regeringen finner sig svag och villrådig inför den rörelse, som uppstått inom landet. Motståndets — oppositionens — män begagna sig af dema villrådighet på ett blodigt sätt. Man skyr ej att i långa afhandlingar underkasta kejsarens sjukdom den noggrannaste undersökning, äfven då denna gäller sådana kroppsdelar, hvarom man hos oss endast talar i rent medicinska skrifter, och man tvekar ej att uttala den åsigt, att sjukdomen måste inom 2 å 3, högst 6 månader medföra döden, hvilken i öfrigt kan väntas hvarje minut.) När man så, med grym kallblodighet, dissekerat den lefvandes lekamen, kommer satiren och sårar icke mindre blodigt hans själ. , Alla menniskor äro dödliga, siger Reveil, yd. v. s. att tala med en hofpredikant, då han höll en predikan inför den kejserlige podagristen -— , nästan alla menniskor äro dödliga. Napoleon kan således dö; det är åtminstone en ej alldeles otänkbar händels och så börjar man undersöka, hvad som skall ske ,,om den der saken intri De oförsonlige äro nu tydligen herra öfver ställningen, och deras ord, sarkasmer omsvepta af fyndiga ordvänningar, träffa såsom dolkstygn. Att republiken, med fullt genomförda demokratiska former, skall följa på kejsarens död, derom ) Såsom bevis på hvad man i detta fall kan skritva i en ledande tidningsartikel i Paris, meddela vi följande rader ur ,le Reveil, dock på originalspråket, emedan vi ej skulle våga återgifva dem i öfversättning: -Vous souvient-il d une histoire dune saveur toute gauloise dont Athenes moderne a tå le theatre? Le peuple, en ce temps-lå, såtait öpris dun ministre qui 6tait fort en danger par suite dune maladie des voies urinaires; on le crut måme sur le point de u sser, et pour se consoler de la perte de ce serviteur, le roi Ochon et så femme etaient alles se promener en calcche decouverte sur les bords dessechts du vieux Cephise. En ant du palais, ils avaient vu les Athniens vhil morne et la töte baisste, comme il convient å une grande douleur. A son retour, le couple royal trouva la scene toute changee. Le peuple se presse autour de la caleche en courant, en hurlant, comme les vieux Grecs couraient et hurlaient du temps dristide et de Demosthene. cette furie fit dabord pålir la reine, mais elle se rassura bien vite et rougit un peu en entendant Athöniens et Athåniennes crier avec un delire de joie: Il a pisse! il a piss6! Peuple imbecile! comment donc as-tu arrangå tes affaires pour que ta joie ou ta douleur, ta prosprite et ta ruine dependent des såöcretions de Monsieur, et que tu renouvelles la farce des matassins du Malade Imaginaire? — Quelle irrerx rence de ma part! — Les secretions de Monsicur! mais elles peuvent renverser le fameux equilibre europcen; les regards du monde entier sont tournes vers un pot de chambre. Lambassadeur de Prusse, — tant la chose est grave, — mande en chiffres å son gouvernement: II ne pissera pas; Penvoy6 dAutriche: II pissera ... La Bourse tremble, on ny parle que du pot de chambre imperial: ,,Est-il plein, est-il vide? Le commerce garröte ... Oh! mistrables Atheniens de Paris, quand vous conviendra-t-il done de faire vous-memes vos destinges, den etre si bien les maitres, que la sant ou la mort dun homme ne soit pour vous ni un sujet de crainte, ni un motif desprance? Quand donc conviendrat-il a votre dignit de sortir de la garde-robe des princes?