Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 september 1869, sida 2

tas af regeringen. Vidare måste tydliga föreskrifter göras gällande beträffande dessa representationers och nämnders befogenhet och myndighet. Slutligen böra de ärender fastställas, hvilka tillhöra kommunen, departementet och staten, samt tydliga gränser mellan dem uppdragas till undvikande af kollisioner. För vår del skulle vi, hvad Sverige angår, vilja i denna del gå ganska långt, om man också bör närma sig målet endast småningom. Såsom statsangelägenheter måste sastställas: den kriminella och civila lagstiftningen (såvidt i den sednare ej ingå ekonomiska författningar), försvarsväsendet, diplomatien, lagskipningen (dock kunde en del af denna ställas på kommunal grund, såsom förhållandet är i våra städer, ilja sina domare), den högre undervisningen (d. v. s. den som omfattar hela statsområdet), tullväsendet, postoch ielegrafväsen, de stora kommunikations-le-. derna samt i allmänhet allt, som rör staten i dess helhet, hvari ingå kontrollen och inspektionen öfver vissa grenar af orternas förvaltning. , Till länens representationer och administration höra lagstiftning, inom vissa gränser, rörande ekonomiska förhållanden inom länet, elementarundervisningen, polis-, sundhetsväsen, vissa delar af fattigvården, de allmänna länsvägarne m. m. Till kommunen hör den första undervisningen (kommunalskolan) den första fattigvården, kommunens serskilda vägar och broar, m. m. Genom en förnuftig anordning af dessa förhållanden skulle de förvaltningsärenden och bestyr mycket lättas, hvarunder nu både regering och representation digna. Naturligtvis måste häraf följa, att en del skattebidrag, som nu ingå till staten, stanna inom kommunen och länet. Sverige har, såsom vi alla känna, lyckligt inträdt på denna bane, och derföre hafva vi blott att fullfölja densamma. Men för Frankrike återstår att taga de första stegen, och visst är att den regering, som dertill tager initiativet, skall göra mera för landets varaktiga lycka och bereda sig sjelf ett långt större namn, än den som vunne all krigisk ära och ombyggde aldrig så många städer. Detta inse och behjerta landets patrioter, och mången regering har insett detsamma; men det är en sak, som återhållit afsigtens fullföljande, och det är -maktlystnaden. Den monarkiska regeringen har velat behålla alla maktens trådar i sin hand, och när en republikansk regering kommit till styret, så har den ansett sig behöfva samma makt, för att betrygga republiken. Men hvarken den ena eller andra styrelseformen har dermed blifvit betryggad, och skall förvisso aldrig I blifva det. Skall kejsar Napoleon någonsin vilja eller kunna ingå på denna bana? Eller är det icke en barnslig dröm, att kunna ens hysa en tanke derpå? Är det ej detssamma som att fordra eller tänka, det strömmen skall gå emot tyngdkraftens lag? Vi veta det ej. Många kejs ner försäkra, alt ingen lyssnar villig än han till allt, som kan bereda Frankrikes välfärd och trygghet, till allt, som kan leda till glömska och försoning med det förflutna. Hans ovänner förklara saken vara lyckligtvis omöjlig. ,Utomdess, utropa de, är allt nu för sent! I Skola de tå rätt? I Schultze-Delitasch, den vilbekante tyske arbetarevännen och nationalekonomen, nar offentliggjort en redogörelse för förpruknings-föreningarnes och folkbankerna nuvarande ställning i Tyskland. Det i med glädje man af denna redogörelse er sar, att det system, på hvilket dessa föreningar äro grundade, vinner erkännande och förtroende i samma mån som det blir bekant och pröfvadt. Föreningarne ök alltjemt och sprida sig både på bredde hvilka sjelfva väsentligen