Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 september 1869, sida 2

mwsa de icke det minsta tvifvel. Striden jtm kejsarinnans eller prins Napoleons re-fe sentskap synes dem sålunda vara en löj-r ighet. o Men den betänkligaste faran för Frank-d ike ligger ej häri, utan i statens finansi-d Ma ställning. Personer, som nyss kom-g nit från detta land, både svenskar ochlk ransmän, med hvilka vi haft många samal, skildra denna ställning såsom förtvif-g ad. Se här hvad de anföra. Den stats-In skuld, som verkligen uppgifves, är väl stor, s n e nen med den kunde man nog reda sig. Men u ligger det en obekant, flytande skuld ler bakom, som uppgår till milliarder. Så nar skattkammaren tillegnat sig alla lan-s lets sparbanksinsättningar, uppgående till ( öfver en milliard. Så har finansministern k agt händerna på hundratal af millioner v illhörande credit foncier (Frankrikes hy-v poteksbank), så har man icke skytt någraln medel att tillgripa rörliga kapitaler hvarss de funnits. 1 Och nu äro tillgångarne uttömda. Såld har det storartade ombyggandet af Paris.t hvarigenom arbete blifvit skapadt på ett so konstladt sätt och hvarigenom hundratusental af arbetare blifvit inlockade till nufvudstaden, måst nära nog inställas, hvaraf följden redan blifvit, att 300,000 arbetare i Paris äro s. n. utan arbete. Enahanda förhållande har inträdt, eller måste snart inträda, i många andra större städer. Så står arbetslösheten för dörren, med sina hotelser och faror. En kris är således oundgänglig, ,men det är! icke ri, som vållat den; franska nationen( skall en gång med förskräckelse se hvad det vill säga att lägga sina öden i en en-. våldsherres händer. Men, mina herrar, svara vi dertill — — Ö—— AULk2— G olyckan blir icke mindre, dersöre att man kan kasta skulden derför från sig på enis annan. En verklig patriot tvår icke sina inder på detta edert vis, utan han söker finna medel till sitt lands räddning. Svaret blir den vanliga fransyska axelryckningen: ,hvad vill Ni man skall göra? det finnes ingen hjelp. Men betänken likväl, att en revolution skall rubba statens kredit i dess grundvalar, och det är likväl denna, som här måste, till hvarje pris, upprätthållas. Det äår endast derigenom sparbankerna kunna återfå sina medel; endast derigenom räddas de millioner individer från ruin och nöd, hvilka på god tro nedlagt sin förmögenhet i statens papper. En republik, som medförde en sådan ruin, skulle icke locka till efterföljd i det öfriga Europa, och det är likväl detta I önsken. Förgäfves skolen I visa, att det onda var förberedt och har sina rötter i envåldsmakten; de som lida skola alltid ropa på republikens införande såsom orsaken till deras undergång, ty för menighetens uppfattning blifver den samtida händelsen, om ock än så tillfällig, betraktad såsom orsak, om den också snarare borde betraktas såsom en följd. Det må vara en sanning, men krisen måste komma; den kan ej afvärjas, vare sig om revolutionen dröjer eller ej. Men ju längre detta system uppehålles, ju förfärligare blir katastrosen. Vi antaga såsom visst, att det ligger en betydlig öfverdrift i dessa ord, hvilka åtföljas af upprörande berättelser om den korruption, som kejsardömet infört och understödjer. Men så mycken sanning tord dock ligga deri, att en omtänksam representation och regering borde känna sig manade att i tid besvärja de hotande mabbningarne. Och Frankrike eger dertill utvägar nog i sina stora samlade rikedomar jemte den stora massans af folket idoghet och spar samhet. Den första och närmaste utvägen ligger i förminskning af statsutgifterna,, och der är det först på det s. k. försvarsväsendets, armöens och flottans, områden, som besparingarne kunna oeh böra tagas, samt derefter på embetsmannaväsendets. Herrar senatorer med sina 100,000 fres i årlig inkomst synas böra vara sjelfva angelägna att nedsätta dessa oerhörda lö-, ner, hvilka skola eljest blifva en af anledningarne till hela institutionens indragning. Vidare borde kejsaren sjelf gifva ett föredöme af eftergift åt staten afsin civillista om 30 millioner, eburu man öppet uttalar, att denna icke förslår på längt inär, utan måste fyllas genom allehanda finansiella manövrer. Att åstadkomma en reduktion på en 3å 400 millioner fre årligen borde icke vara svårt för en regering med god vilja, och resultatet dera skulle blifva ej blott ett återställande af statens kredit och början till statsskuldens förminskning, utan ock ett återväckt förtroende till den kejserliga styrelsen hos alla vännerj af det bestående samt hos massan af befolkningen, som är lätt hänförd af hvarje yttring utaf storsinthet från regentens sida. För den kejserliga maktens befästande ligger här en utväg, hvilken så mycket mindre borde lemnas obegagnad, som den kanske är den enda, hvilken ännu kan afvärja den hotande stormen. Lika vigtigt är, att allvarliga steg tagas till förvaltningens decentralisation, så att både kommuner och individer vänjas vid sjelfstyrelse och på samma gång att hjelpa sig sjelfva. Då en monark vill spela förI