Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 september 1869, sida 1

gantua! Hopp Pantagruel! och hans springare rörde sig ståtligt sramåt. Så länge som vagnen var i sigte, stod fremlingen och blickade efter den. — Hon har inte åldrats, sade han till sig sjelf. — Alltid lika intagande och förtrollande. Och det var hennes dotter. Jag har aldrig tänkt mig henne annorlunda än som ett litet barn, så osta herr de Chamfort talat om henne. Det var ej möjligt att jag kunde bli igenkänd. Han riktade sina ögon mot den väg, som cagotflickan hade tagit. Hennes skarlakansröda hufva och kjortel syntes ännu under furorna. Med en hastig rörelse vände han sig ditåt och följde efter henne.