Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 september 1869, sida 3

Unsändt) Några ord om det för Bohuslän föreslagna intecknings-garanti-aktiebolag. Då det vid landtbruksmötet i Kongelf visat sig, dels att högst tå personer i lauets södra del erhållit det härom uf de program, dels derom ; fattat en oriktig föreställning, tager jag mig friheten lemna följande upplysningar: Meningen med det föreslagna bolaget är ingalunda att bilda en länebank, der jordegaren skulle kunna erhålla lån emot inteckning, utan att bilda ett på aktier stäldt bolag (i likhet med vanliga assuransbolag), som emot en ringa premie, uppgående i medeltal till 1 26, tiliförsäkrar jordegaren, under den tid försäkringen varar, att vara betryggad i besittningen af sin egendom hvad angår de: deruti intecknade lån, så att, om någon inteckning i uppsäges och egendomsegaren icke kan inlösa den, bolaget förbinder sig att antiogen sjelft öfsertaga den eller placera den på annan hand, utan någon. särskild provision. Likaledes åtager sig bolaget utbetalning af ränta å garanterade inteckningar, så att inteckningsinnehafvaren kan å förfallodagen lyfta den å bolagets kontor eller hos dess agenter. Endast undantagsvis skulle bolaget på kortare tid belåna en inteckning för att förekomma dess uppsägning, för den händelse inteckningsinnehafvaren skulle befinna sig i en tillfällig pemin 3 het. Iläraf blir visserligen en följd, att den, som icke har sin egendom intecknad till 3:delar af det af bolaget åsatta värde, kan utgifva och hos bolaget låta försäkra sådana inteckningar, hvarigenom det blir lättare för honom att emot dem erhålla lån hos enskilda personer. Det är bekant, huruledes under de sista 15 åren kapitalerna blifvit dragna från jordbruket, icke egentligen för att gas i industriela företag, utan för att, till stor del, insättas på deposition i bankinrättningar, och det emot lägre ränta, än hvad jordegaren derför betalt. Orsaken härtill ligger tvilvelsutan, dels uti jordegarens mindre punktlighet vid betalning af räntan å de intecknade lånen, dels uti svårigheten för inteckningsinnehafvaren att atertå sina, emot pant af jordegendom, utlånta penningar. Vi känna nemligen nogsamt, att det kan dröja till och med ett par år, innan en uppsagd inteckning kan indrifvas. Härigenom har det olyckliga förhållande inträffat, att inteckningar råkat så i misskredit, att ingen vill ega sista inteckningen i en egendom af fruktan för, att om egendomen för någon annan inteckning försäljes han för att rädda sin fordran skall tvingas att inropa egendomen, enär ingen spekulant vågar uppträda, som ej kan kontant liqvidera hela köpesumman. Ja! man har till och med ej få exewpel på, att sista inteckningsinnehafvaren belldre uraktlåtit bevaka sin fordran, än att genom iuropandet af egendomen blottställa sig för, att i händelse någon af de qvarstående inteckuingarne up säges, i sin tur få gå ifrån egendomen, och dertill få betala af det lilla han kan ega, utom sir sinteckning. Detta förhållande qvarstår alltid, om san egendomarne köpas till aldrig så lågt pris, så 3 länge nuvarande misskredit i afseende på inteck ujngar är rådande, och denna misskredit komme alltid att fortfara, så länge inteckvingsinnehafva Tren icke tår garanti för att på dugen erhålla si I ränta och på förfallodagen sin uppsagda fordran : Då den, som har penningar att utlåna, får en så I dan garanti och dertill säkerhet i jorden, så lide