Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 september 1869, sida 2

ta adunnistrativa myndighet, hvarigenom 1 an på en gång icke blott deltagit i den te ögsta rättsskipningen, utan ock varit med m handläggandet af de vigtigare statsrendena. söteborg d. 21 September. Om någon försökte hålla offentliga föedrag i statistik intör en bildad allmänset — vi undra då, om särdeles många lamer och herrar skulle uttaga biljetter ill hans föreläsningar. Statistiken går och gäller för en den torraste af alla veenskaper. Detta rykte har hon förvärfvat mindre genom sin metod, hvars svårösta uppgifter och stränga fordringar enlast de invigde känna, än genom det utseende hon erbjuder det profana ögat — siffror, siffror och åter siffror! — och genom alldagligheten af de fakta hon samMen likasom astronomen med siffran verktyg kunnat upptäcka verldsmekanikens lagar och beräkna stjernornas rörelser i deras banor, finner statistikern i henne ett medel att komma lagar på spåven, som röra oss ännu närmare — samnällenas, historiens inre lagar. Dessa skymta redan i bakgrunden af de utsigter den unga vetenskapen öppnat för samtidens blick, och det är i sanning icke utan högtidliga känslor man skönjer de dunkla konturerna af deras tillvaro. Det ir som om man nalkades den beslöjade bilden af Ödets gudinna, af den oblidkeliga Nödvändigheten, inför hvilken den menskliga friheten, sjelfbestämningen, sjelfansvarigheten känner sig i fara. Molnens kosa, stormarnes flygt hon länkar, Oceanens böljor och folkens härtåg, Drömmens skiften, känslorna, dagens tankar Lyda dess spira. Historieforskningen har redan börjat begagna sig af statistikens arbete, för att påtagligare och oemotsägligare än det för den spekulativa filosofien är möjligt bevisa, att sådana inre lagar gifvas och hvilka de äro. Ett exempel härpå erbjuder den för tidigt bortgångne engelsmannen Buckles bekanta historiska verk. Hvilken tanke kan också ligga närmare till hands än den, att den moraliska verlden är en byggnad af lika oböjlig regelbundenhet som den fysiska, då man står inför de fakta, statistiken framlägger, och som visa oss, att summan af menskliga handlingar, äfven de mest godtyckliga, låter beräkna sig inemot lika säkert som ärstidernas omvexling, som ebb och flod? Brottmålsstatistikeo ådagalägger, att hvarje kön, hvarje ålder, hvarje yrke lemnar årligen sin regelbundna tribut till förbrytelserna. Dessas olika beskaffenhet, ja de olika verktyg, hvarmed de begås, lyda samma regelbundenhet. Yxan, knifven, pistolen, giftet lemna med förskräcklig noggrannhet hvar sin andel till samman. Sjelfmordet, som mer än något annat synes uteslutande bero af den personliga viljan, återkommer dock uti alla sina former i ungefär samma antal hvarje år. Ej likväl så, som om dessa siffror skulle vara för alltid fixerade. Statistikern kan bevisa, att de bero af det allmänna samlällstillståndet, att de, om än långsamt, minskas eller ökas i proportion till sina orsaker: nöden, fylleriet, okunnigheten, den större eller mindre humaniteten och rättvisan i den borgerliga lagstiftningen o. s. v. hvadan en af denva vetenskaps mest framstående män, Quetelet, trott sig kunna påstå, att ,det är samhället, som förbereder brottet; brottslingen är endast verktyget, som utför det. Hvad som är sannt om förbrytelser och laster, måste det icke vara sannt äfven om dygderna, och hvad som sålunda gäller om de menskliga handlingarne, gäller det icke äfven om de källor, ur hvilka dessa handlingar härflyta, om de menskliga drifterna, lidelserna, känslorna och tankarne? Äro de icke alla underkastade en lagbundenhet, som verkar i stort och beherrskar historien? Buckle och andra forskare med honom besvara denna fråga jakande, och han har uttalat det hopp, att vi inom ett ärhundrade, tack vare statistiken, skola ega hela kedjan af nödiga iakttagelser, för att bestämma dessa lagars väsen, inbördes förhållande och verksamhetssätt, och att det då icke skall finnas en enda historieskrifvare, som förnekar den andliga verldens lagbundenhet, lika litet som det nu gifves någon naturforskare, som förnekar Iden fysiska verldens. Låtom oss hoppas, att det då icke heller skall gifvas någon statistiker nog ytlig att, som hr Kolb, draga förhastade och för den enskildes sedlighet skadliga slutsatser deraf! Om lagar, oföränderliga som naturens, utgöra varpen i historiens väf, är det dock den menskliga friheten, som bildar dess inslag. Det att pligtbegreppet finnes och att samhällslifvet är bygdt på medvetandet af vår tillräcknelighet, är också en lag i den moraliska verlden, lika oböjlig som hvarje annan. Regelbundenheten, som statistiken uppenbarar i allt, som kan uttryckas med siffror, visar sig ock i de minsta och obetydligaste omständigheter. Så t. ex. kan väl ingenting synas mer beroende af slumpen än korrespondenters glömska att skrifva adress på sina bref. Emellertid erfar man af statistiken, att sjelfva denna slump — ty i hvarje enskildt fall är den intet annat — återkommer årligen i en bestämd proportion till samtliga brefvens antal. — 8 — — — A — eD— — — VB— — — —82