Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 september 1869, sida 1

Arbetets seger.) Pennritning af Pehr Thomasson. 8. Fjorton dagar hafva förflutit; det är åter Söndag. På ett gungbräde utanför riksdagsmansgården sitta tvenne älskande i förtroligt samspråk. Det är ett ganska intagande par, som säkerligen skulle väcka uppseende hvar som helst: ty han är en 21-årig ungersven med rena, bottenärliga anletsdrag, och hon, en 20-årig tärna, täck och behaglig som en nyligen utslagen pingstlilja. Helsans rosor purprade begge deras kinder, och deras hjertan tycktes klappai fullkomlig barmoni med den glädtigt uppfriskande naturen. Dessa två voro Pelle och Erika. — Som du säger, kära Erika — yttrade ynglingen — jag är verkligen något gladare än vanligt, men det är icke blott för den fagra väderleken jag gläder mig. Det är något långt gladare som fröjdar mitt sinne, något som säkerligen skall komma att lyfta äfven ditt hjerta af fröjd. — Och det är? — frågade Erika med otålighet. — Gissa! jag är öfvertygad, att om du närmare eftertänker, så finner du lätt sjelf orsaken. Nej, bäste Pelle! Jag må grubbla tills solen sjunker, jag begriper icke hvad du menar. ) Se jl-T N:v 217