Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 september 1869, sida 1

den gård han fått af sadren, att denna nu blifvit utmätt och om några dagar skulle säljas på exekutiv auktion, emedan riksdagsman ej i en sådan hast kunde skaffa penningar åt honom till det ganska höga skuldbelopp, hvarför den var utmätt. Allt detta gjorde äfven hvad det kunde på riksdagsmannen. Han såg att penningen icke hade någon välsignelse med sig, men. att arbetet deremot gaf både glädje och föda. Johan hade blifvit en oduglig slösare och Pelle en duglig och aktad inspektor, som till på köpet, efter hvad ryktet förmälde, redan lagt sig tillgodo några tusen riksdaler. Riksdagsman ångrade derför inom sig, att han så snöpligt afvisat honom, Pelle visste emellertid icke något om dessa förändrade tänkesätt, och om han äfven känt dem, skulle han i alla fall ej rest dit. Emellertid fick han genom förfrågningar reda på, ati Johans gård skulle försäljas och dagen när det skulle ske, samt att Erika var dödligt sjuk. Båda dessa underrättelser gingo honom härdt till hjertat. Han beklagade Johan, som i hans ögon var eu snäll och god, fast bortskämd gosse; och, hvad Erika beträffar, skulle han gerna velat sitta vid hennes läger och blicka in i hennes ögon — ja, han skulle med flera år af sitt lif velat återköpa helsa åt henne, Men fara dit, det kunde han ej. Emellertid kom den dag, då auktionen på Johans hemman skulle förrättas. Pelle hade tänkt att icke resa till auktionsstället, men en inre röst sade honom, att han borde fara dit som spekulant — och han gjorde det äfven. Vi inskränka oss emellertid till att blott nämna det gården gick under klubban och att Pelle stannade för högsta budet. Han