Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 september 1869, sida 1

9. Åter skrida vi ett steg framåt i tiden och öfverhoppa ett par år. Pelle är fortfarande qvar på den herrezård, der han förut var anställd. Då han hemkom, efter det snöpliga afskedande han fått af riksdagsmannen, hade han i öfvermåttet af smärta brustit i gråt; men när tårarne lättat bördan något litet, så att han lugnare kunde skåda saken an, beslöt han dock att söka qväfva sin känsla för Erika, som han ansåg vara ovärdig att hysa kärlek till, emedan hon velat bedraga honom; och, om han icke helt och hållet lyckades förjaga hennes bild ur sitt hjerta, så fann han dock tröst i arbetet — och han beslöt att göra allt för att visa att han icke varit ovärdig att få en sådan licka som Erika till hustru. Han besökte emellertid icke mera Aspö och gjorde icke heller några förfrågningar om riksdagsmansfamiljen, af hvars medlemmar han heller icke sett någon enda sedan den aftonen. Ryktet förmälte likväl slutligen, itt allt der icke mera var som förr, och Pelle beslöt att göra sig underrättad om både det ena och det andra. Medan han skaffar sig upplysning i saken, vilja vi upplysa läsaren. Summan var den, att icke mindre än tre serskilda händelser der passerat. Först och främst hade det ej blifvit något af med det beramade giftermålet emellan grosshandlaren från Stockholm och Erika, Gud vet af hvad orsak; för det andra hade Erika, i sorgen öfver att vara misstrodd af Pelle, aftynat dag för dag, lik en bleknande lilja, och nu slutligen fallit på sjukbädden i så svår sjukdom, att doktorn förklarat det fara vara för lifvet, om ock döden något kunde dröja; och för det tredje hade Johan häshållat så illa med