Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 september 1869, sida 1

Pelle reste sig hastigt upp från gungbrädan i afsigt att gå in och uträtta sitt ärende, men hejdades plötsligen af Erika, som fattade honom i handen och yttrade: — Haf inte så farliga brådt, käre Pelle! Det står ju ingen nöd för dörren. En sak som denna tål att fundera på i långa tider. Jag har visserligen lofvat att bli din, men inte nu genast. Jag vill ha litet betänketid, ty jag är rädd att om vi så der i rappet rusa åstad och gifta oss, så blir jag alldeles olycklig. — Hvad betyder detta? — frågade Pelle bleknande och: satte sig åter ned samt såg på sin älskarinna med en blick, som uttryckte både förvåning: och förebråelse. Erika. såg tillbaka utan. att rodna eller blekna, hvilket ytterligare förvånade honom. — Svara! Hvad betyder detta? — fortfor ban: — Behöfs intet svar — yttrade riksdagsmannen, som obemärkt kommit ut och nu stod bakom dem. — Erika blir aldrig din hustru, Pelle, och jag trodde icke nånsin att du var så förmäten, att du fikade efter henne, Nu vill jag emellertid be att du upphör med dina visiter här; de äro ej på sin. plats. Hvad Erika beträffar, så: skall hon gifta sig med en grosshandlare, som jag har hatt med mig från Stockholm, och redan i morgon kommer förlofningen att firas. Du finner således att du ej har något att sno efter, Pelle: blef så förvånad och; bestört, att han knappt visste sig till. Men inemot slutet af riksdagsmannens tal sattade han dock klart allting, och han aflägsnade sig utan ett ord och utan att med en blick hevärdiga sin älskarinna.