Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 september 1869, sida 1

— Har du då ej tänkt på, att jag i går fyllde 21 år och attjag nu är myndig? — Jo, det har jag nog tänkt på! — Gläder du dig icke deråt? — Nog gläder jag mig alltid, men om jag skall bli riktigt glad, måste du tydligare förklara dig. Änvu begriper jag icke riktigt hvad du menar. — Det är ju klart som dagen, kära Erika! Saken och summan är den, att jag nu fått ett boställe af min principal samt dessutom påökning på lönen. Bostället är så stort, att jag på detsamma kan föda 1 häst, 2 kor, 10 får och 2 svin, förutan höns och andra fjäderfän. Jag ämnar nu gifta mig och det så snart som möjligt, ty en god sak skall man inte försinka. — Nu begriper jag allt! — svarade Erika med en lätt rodnad och nedslog blygsamt sina stora, mörkblå ögon. — Jag visste nog det — tortfor Pelle. — Vi kunna nu komma tillsammans på fullaste allvaret med det snaraste. Jag tänker derföre redan i afton att tala med din mor om saken. Hennes ja-ord är jag säker om att få. Så snart din far kommer från riksdagen, skall jag genast utverka hans bifall. Allt skall gå som, en dans. Iunan julen skola vi vara gifta, BFar är redan hemma! — genmälte Erika. — Hvad säger du? — utropade Pelle. — Rena sanningen, käre du! Riksdagen skall sluta om några dagar, och som far icke hade något vidare att göra, så reste han sin väg och kom hem i dag på morgonstunden. Ebpå är allt väl bestäldt, min käresta — försäkrade Pelle. — Jag går genast lin och talar med far. Allt skall bli klaradt redan i afton.