Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 september 1869, sida 2

Riksdagsmor hade icke orätt, då hon sade att Pelle och Erika fattat tycke för hvarandra, ty så var verkligen förhållandet. Ingendera hade sllikväl förstått det sjelf; men nu, då Pelle blifvit aflägsnad från hemmet, började denna känsla att vakna till medvetenhet, åtminstone hos honom. Han insåg dock, oaktadt sin ungdom, att det ej skulle löna mödan att öfverlemna sig åt densamma om han ej förmådde skapa sig en bra framtid, och detta sporrade honom till äunu större ifver. Icke så med Johan. Han brydde sig hvarken om att läsa eller arbeta, derest han ej var tvungen dertill. Pelles uppmaningar hade ingen annan verkan, än att han svarade det han var rik nog och icke behöfde träla, vare sig på ett eller annat ätt. Nej! han kunde gerna roa sig; och bau spenderade också ganska rikligt på sina kamrater för de penningar fadren skickade honom. Men vi vilja ej steg för steg följa de håda ynglingarne. Vi nämna derför att Pelle efter 2 års förlopp utgick från institutet med de allra utmärktaste betyg. Johan var just icke stort skickligare än då han kom dit — om icke i att förstöra