Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 september 1869, sida 2

——————— — Och nu skall jag berätta dig en nybet, Erika: Brukspatronen har ökat på min lön, så att jag numera kunnat göra rittt ansenliga besparingar. Det kan således icke dröja rätt länge, innan jag kan begära din hand. Tror du att din far skulle neka mig den, om jag nu sade att jag hade 1,000 rdr i lön och allting fritt, och att jag kunde få ännu fördelaktigare vilkor, om jag gifte mig? — Jag vet icke; far är så besynnerlig. — Din far är en ärans man, fast ban tröstar en smula för mycket på penningar. Men tror du att din mor också skulle se mig med oblida ögon? — Nej, Pelle, jag har sett att mor håller af dig. — Då skola vi anförtro oss åt henne och bedja om hennes medverkan. En mor är en mäktig bundsförvandt. Ha vi sedan blott förtröstan på framtiden och på hvarandra, så skall nog Gud styra allt till det bästa. — Det säger mamma också. — Låt oss nu gå, älskade, ty eljest kunde man märka oss. Men gif mig först en kyss. Erika räckte honom rodnande sina läppar, och Pelle tog icke en utan tio kyssar. Då de kommo fram, var kaffet färdigt. lärne frågade hvar de tagit vägen efter le så hastigt försvunnit, och Pelle svarade, ut han visat Erika några träd som han santerat. Både Tärne och mor Stina närkte likväl hur det var fatt, men de ade ingenting. Dagen förflöt sedan i all sköns trefnad. )å qvällen kom, gingo Johan och Erika em. Pelle skulle stanna hemma till fölande dag. (Forts.)