Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 september 1869, sida 2

— Och jag vill inte byta med någon inte ens med vördig prostinnan, om ja; också finge alla hennes ostar och fläsk byttor i mellangift, ty någon bättre mar än du finnes säkerligen icke i hela verl en. — Sakta i backarne, kära Stina! Häl finns både bättre och sämre männer, mer det kan jag tryggt försäkra: ingen kar mena ärligare mot sin hustru än jag. — Jag vet det nog, kära Tärne, och derför är jag lycklig utan återvändo. — Så är äfven förbållandet med mig, något som icke är att undra öfver, ty om vi vilja rätt eftertänka, kära Stina, så finnes väl knappast i hela verlden några menniskor, som äro lyckligare än vi. Mor Stina instämde med fullaste bjerta i denna mening, som var de båda makarnes fullaste öfvertygelse. — Men hvad kan Pelle göra, som inte kommer? Han borde varit här för längesedan, sade mor Stina. — Ab, ge dig till tåls, kära Stina; gossen kommer nog. Ännu är ingen tid förliden. Men jag förstår, att hjertat klappar väl fortare i dag än vanligt och att hvarje minut förefaller dig lång. Pelle längtar väl han också och skyndar på det fortaste han kan. Händer väl ändå att han gjort en liten omväg fram till riksdagsmannagården. Jag har trott mig märka att han och Erika haft ett godt öga till hvarandra. Detta tycker jag icke om, ty man bör icke flyga högre än vingarne bära, och icke tror jag att riksdagsman skulle lemna sitt bifall till deras förening. Riksdagsman ser på penningen, och fast Pelle är en bra gosse, skam till sägandes, å har han väl inte förvärfvat sig några