möten i Vilkenny, Longford, Castlebar och Dundalk, hvarvid visserligen inga oordningar förekommo, men dock hårda yttranden fälldes, såsom då parlamentsledamoten sir Gray yttrade, att rebellionen endast skiljde sig från revolutionen genom ett enda ord: framgång. Den 14 dennes sammanträdde i S:t Patricks katedral uti Dublin de irländska protestantiska kyrkornas generalförsamling, sedan provincialsynoden i Armagh redan några dagar förut församlat sig. Erkebiskopen af Armagh har — ,,som Patricks rätte efterträdare — blifvit erbjuden presidiet i generalförsamlingenDet gäller att gifva den irländska protestantiska kyrkan en ny konstitution med anledning af de nu inträdda nya förbållandena. Lord Spencer har mottagit en deputation från kommunalrådet i Dublin, som öfverlemnade honom en adress angående agrarfrågan och de häktade feniernas befrielse. Vicekonungen svarade, att regeringen skulle egna den största uppmärksamhet åt dessa frågor. Lady Palmerston har den 11 dennes aflidit på egendomen Brackett Hall efter en kort sjukdom. Den aflidna, en dotter till viscount Melhourne, var född d. 21 April 1787. År 1805 gifte hon sig med lord Cowyer. som dog 1837, och två år derefter blef hon gift med lord Palmerston. Ånnu för tre veckor sedan uppehöll hon sig i London och var mycket frisk. Lord Palmerstons biografi, som inom kort skalb utkomma, har blivit tryckt under hennes tillsyn. SPANIEN. Från Madrid skrifves den 10 dennes: ybet råder för närvarande ste förbittring mot kabinettet i Washington, hvars representant, general Sickles, tillställt utrikesministern en not, i hvilken antydes möjligheten af, att Förenta Staterna eventuelt skulle tillägga de upproriska på Cuba karakteren af krigförande makt. Denna nots betydelse har man utan tvifvel öfverdrifvit, men alla tidningar, af hvilken färg de än äro, fordra ett oförtöfvadt afsändande at betydliga stridskrafter till Havana för att så snart som möjligt göra slut på upproret. Det författas i denna stund manifester för att uppflamma patriotismen, ja, det talas t. o. m. om att sända hela pansareskadern till farvattnen vid Cuba. Det säges äfven, att man har i sinnet att benåda de häktade eller deporterade carlisterna, ifall de vilja samtycka att afgå dit som frivilliga. Kort sagdt: spaniorerna synas bestämda för att icke sky något offer för att bevara herraväldet öfver den största af Antillerna. På samma gång regeringen arbetar på att atsända en truppstyrka at 24,000 man till ön, söker den å andra sidan vinna den dervarande befolkningen genom konstitutionella eftergifter, och det skall med första utfirdas tre dekreter, genom hvilka Cuba skall erhål!a religions rihet, rättighet att bilda sjelfständiga kreditanstalter samt erhålla nya bestämmelser tör val af deputerade till cortes. Huruvida alla offer och ansträngningar från Spaniens sida skola leda till målet, beror helt och hållet på Förenta Staterna; men, som sakerna nu stå, synes det vara skäl att frukta för, att regeringen i Washington af den offentliga menicgen i landet kunde blifva nödsakad att företaga ett för de upproriska gynnsamt steg. Ytterligare upplysningar om den cubanska frågans nuvarande ställning innehåller följande korrespondens från Philadelphia till ,,Times af den 14 dennes, daterad den 31 Augusti: Man har goda skäl att antaga, det Förenta Staternas regering är på väg att göra en frontförändring i den cubanska frågan, i det den visar sig vänskapligare mot insurgenterna och mindre ängslig för, att det skulle lyckas Spanien att undertrycka upproret. Den cubanska sakens anhängare i Newyork och Washington påstå sig hafva vunnit presidenten för sin åsigt om det riktiga uti att erkänna Cuba som krigförande makt, förutsatt, att insurrektionspartiet kan uppehålla striden intill December, då kongressen sammanträder. Om denna förutsättning inträffar, och upproret således vid denna tid är vid lif, har presidenten — ester deras försäkran — lofvat, att ban i sitt budskap till kongressen skali förorda Cubas erkännande som krigförande makt. Om den verkliga ställningen på ön är det svårt att få säker kännedom, enär begge parterna täfla om att meddela oriktiga uppgifter. Tidningen ,Diario i Havana yttrar i slutet af förra månaden, att den destovärre icke kan meddela några glädjande underrättelser om upprorets undertryckande, men bekräftar dock, att spaniorerna i den östra och mellersta delen af ön ha fullständigt öfverhand öfver insurgenterna. Denna korrespondens gifver ,, Times anledning till en ledande artikel, i hvilken Serrano och Prim uppmanas att afträda ön på de förr nämnda föreslagna goda vilkoren, samt att icke , förslösa flera personer och penningar på en besittning, som aldrig kan inbringa 1100:del af hvad som redan blifvit ovilkorligt förloradt genom försöket att bibehålla densamma. Den cubanska angelägenheten är emellertid icke den enda som gör regeringen bryderi. Genom Serranos och Prims förenade ansträngningar har det hittills lyckats att förmå de tre monarkiskt-liberala fraktionerna att gå hand i hand. Men då en demokratisk tidning nu öppet kan förklara, att denna enighet är slut, så synes det icke blifva någon lätt sak att hädanefter bringa partierna till enighet. Flera inre frågor stå ännu oafgjorda, såsom t. ex. frågan om högsta befälet öfver hela den spanska milisen. Detta skulle uppdragas ät Rivero, men enär han är president i cortes, har regeringen hittills hyst betänkligheter mot att lägga en så stor makt i denne mans händer. Af ett telegram bar man erfarit, att det från Florens blifvit meddeladt spanska regeringen, att konung Viktor Emanuel icke bar något emot hertigens af Genua thronkandidatur. Hertigen är son till Viktor Emanuels aflidne broder, prins Ferdinand, som esterlemnade två barn: prinsessan Maria Margaretha och den nu 15:årige prins Thomas af Savoyen, hertig af Genua. Deras moder, prinsessan klissabeth, en dotter till konung Johan at I Sachsen, har sedan 1856 varit gift med