at AR — — Suez-kanalens öppnande. De begifva sig till Paris för att derifrån i förening med talrika andra gäster på vicekonungens bekostnad anträda resan till Egypten öfver Marseille. Den bekante geografen dr. Petermann i Gotha är äfven bland de inbjudna. FRANKRIKE. Kejsar Napoleon, om hvilkens helsotillstånd de sednaste underrättelserna varit särdeles lugnande, har på slottet S:t Cloud mottagit besök af den spanske krigsministern, marskalk Prim och den engelske utrikesministern Clarendon. Prim åtföljdes af Spaniens ambassadör i Paris, Olozaga, och utrikesministern Silvela. Prim säges hafva varit ofantligt belåten med resultatet af audiensen. ,, Mem. dAmiens säger, att kejsarens läkare den 15 dennes haft en konsultation angående frågan om, huruvida en flyttning från slottet S:t Cloud kunde vara ändamålsenlig för kejsaren. Resultatet blef, att det ännu icke lät bestämma sig om kejsaren borde lemna sin nuvarande vistelseort. Enär hans förbättring i S:t Cloud ständigt går framåt, skulle det, efter läkarnes förmening, vara oändamålsenligt att tillråda kejsaren någon förändring under en fuktig årstid, som lätt skulle kunna utöfva ett olyckligt inflytande på hans rheumatism. De liberala tidningarne agitera starkt för den lagstiftande församlingens snara återinkallande. Man påminnes om, att presidenten Schneider i första sessionens slutmöte yttrade, att sista tiden härför skulle vara den 25 Oktober, och att de deputerade, hvilkas valbref ännu icke äro pröfvade (55 till antalet), med rätta kunna fordra, att deras öde blir afgjordt. I ett privatmöte har deputeraden Keratry förklarat, att oppositionen skulle tvinga regeringen att uppgifva sitt lagstridiga beteende, ifall den icke inom den 5 Oktober inkallat församlingen. Prins Napoleon har den 14 dennes inträffat i Brissel, hvarifrån han gjorde en utflykt till Waterloo och trakten deromkring. I hans sällskap var baron de la Ronciere le Noury. I , Avenir Nat. läses: , Enligt ett telegram, som vi nyligen mottagit från Florens, väntar man prins Napoleon med det första till denna stad. Telegrammet tillägger, att det är på högre befallning, som prinsen lemnat Frankrike. Victor Hugo har, som vi förut meddelat, för någon tid sedan mottagit ett bref från den landssörviste republikanen Felix Pyat, hvari denne föreslog, att alla exilerade skulle återvända till Frankrike, enär den historiska erfarenheten hade visat, att landsflyktiga patrioter vid sin återkomst brukade ,,störta den tyrann, som fördrisvit dem. Som förebilder i denna riktning anförde Pyat bland andra: Thrasybulus, Pelopidas, Brutus, Wilhelm Tell, Wilhelm af Oranien, Juarez, Garibaldi, Prim, m. fl. Härpå svarade Victor Hugo: Jag har läst Edert präktiga och hjertliga bref. Som Ni sjelf inser, har jag ingen rättighet att tala i våra landsflyktiga bröders namn. Jag måste derför inskränka mitt svar till hvad angår mig. Inom kort — så tänker jag — skall den skranka falla, som jag anser för en hederssak att icke öfverstiga, och som jag ålagt mig sjelf genom denna vers: ,,Et sil nen resteqwun, je serai celui-la. Derefter skall jag återkomma. Och efter att hafva uppfyllt landsflyktens pligt, skall jag uppfylla den andra pligten. Jag tillhör mitt samvete och solket. Charles Hugo bar i ,,Rappel under titeln: , Frankrikes fem barn offentliggjort en artikel, som börjar sålunda: Napoleon den stores arfvinge, Napoleon III, var moralist, innan han blef kejsare. Napoleon III är fördenskull en af mina käraste författare, och om man skulle anse mig som en smickrare, så tillstår jag, att jag ofta ännu genomläser samtliga hans verk. Denne prosaist är min förtjusning, isynnerhet då han skrifver sådane fraser som följande: ,,De, som doppa sina händer i blod, draga aldrig nytta utaf sin förbrytelse. Det ögonblick synes mig vara kommet, då detta vackra uttryck af fången på Ham bör återkallas i konvalescentens uti S:t Cloud minne. Charles Hugo anför sedan, huru Ludvig XVII, Napoleon II, grefven af Chambord och grefven af Paris genom det blod, som deras fäder eller förfäder utgjutet, blifvit hindrade att uppstiga på tronen. Han framställer för detta ändamål den 10 Augusti 1792, attentatet d. 13 Vendemiaire och mordet på hertigen af Enghien, de tre Julidagarne år 1830 och mördandet på Ruc Transnonain år 1834, samt slutar så här: Den 2 December 1851 kastade republikens president öfverbord den konstitution, som han besvurit; den 4 December qväfde ban det lagliga motståndet i dess blod. Från denna sorgedag har det andra kejsardömet framgått. Det har räckt längre än Ludvig Filip, längre än Bourbonerna af 1815, längre än Napoleon I och Ludvig XVI. Det är den längsta monarkiska tillvaro, som man sett efter Ludvig XV. Må vi vänta och hoppas. Sedan 76 är har den franska tronen Lunnit till sin femte presumtive arfvinge. Af de fyra första äro två döda och två i landsflykt, och den, som sagt: ,De, som doppa sina händer i blod, draga aldrig nytta af sin förbrytese, är fader till den femte presumtive tronarfvingen.t Det omtalas såsom bestämdt, att man har för afsigt att afskaffa det mobila nationalgardet. Vinskörden synes i år blifva serdeles god. Visserligen har den starka värmen och torkan verkat? ofördelaktigt i några trakter af södra Frankrike, men deremot har denna väderlek lemnat serdeles goda resultater i de flesta andra vindistrikter. ENGLAND. De irländska angelägenheterna äro de enda, som för ögonblicket gifva ämnen gt politisk diskussion. och under de sed