Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 september 1869, sida 2

så denna folkbank välvilligt erbjudna, likasom nu br Philipsson i Göteborg vill söka åt dervarande folkbank bereda grundfond genom en storartad såfva af utskänkningsbolagets medel. För mottagandet af sådana gåfvor varnar emellertid SchulzeDelitzsch på det ifrigaste, och i enlighet med hans srundsatser hafva vi Örebroare tacksamt afböjt, hvad sålunda oss bjudits. Vi hafva ej haft skäl ångra, att vi föredragit ,sjelfbjelpen, då vii denna sak kunnat reda oss utan kontanta understöd. Nu tro vi ock, att andre vänner handlade klokast, om de i likartadt fall föredroge att, om än mindre hastigt, bereda sig grundfond genom egen omtanka och sparsamhet. Säkert är, att medel, som sålunda vunnits, merendels blifva drygare och mera välsignelsebringande, än de, som fallit än höjden utan mottagarens förskyllan eller värighet. Betänkligt förefaller oss ock, att en tredjedel af de 30,000 rdr, som ifrågasatts att skänkas till Göteborgs folkbank, skulle (enligt Göteborgs-Postens redogörelse) ,afsättas att utlemnas som lån till ordentlige arbetare, som ej kunde lemna säkerhetDet blir ett grannlaga uppdrag att förvalta sådana medel, och det kan hända, att deraf uppstå förluster och förvecklingar. Erfarenheten rrån Tyskland är i dessa fall värd att bemärkas. Der framkallade 1848 års rörelser med ens flera folkbanker, organiserade ungefär såsom de nuvarande, men, likasom Göteborgarne nu tänkt sig, utan solidarisk ansvarighet, men deremot försedda med rikliga gåfvor af enskilda personer. Dessa anstalter skulle också utlåna medel åt personer, som behöfde stödjas, men saknade säkerhet. Gäfvor flöto in, insatser likaså, lån utlemnades och en del återbetaltes. Mycket ficks dock ej åter, folkbankerna trädde efter ett par års verksamhet i liqvidation, gåfvomedlen voro försvunna, men delegarne återfingo en del af sina tillskott. Dermed voro de likväl ej tillfreds, och det uppkom mycket missnöje inom de kretsar, der folkbankerna verkat. De blefvo föremål för de mest oblida omdömen. Då uppträdde Schulze-D., genomskådade ställningen, såg det rätta och beslöt att föra det igenom. Han manade Tysklands arbetare till mod och besinning, — sade dem och upprepade, att folkbankstanken var sund och riktig, ehuru den strandat på blindskär, — uppgjorde ett nytt reglementförslag med mestadels gamla bestämmelser — två nya grundtankar: solidaritet och sjelfjelp. Detta var år 1851. Följande år 1852 hade han hugnaden att i sin lilla hemstad Delitzsch, som räknar 5 eller 6,000 innevånare, kunnahöppna den första solidariska sjelfhjelpsfolkbanken. BQExemplet har vunnit efterföljd i och utom Tyskland. De tyska folkbankerna äro nu, som sagdt, mer än tusen. De åtnjuta förtroende och äro deraf förtjente. Man kan tycka, att denna fråga nu rör endast Göteborg och derför ej borde i detta blad upptaga mycket utrymme; men så är icke alldeles förhållandet. Mångenstädes i landet hafva folkbankstankar uppstått och sträfva att taga form. Må det ej förtänkas oss, om vi önska, det denna form måtte blifva mäktig att främja en kraftig och god utveckling, och om vi härvidlag söka efter bästa öfvertygelse draga vårt strå till stacken.