på det han skulle få namn om sig att vara välgörande och på det han skulle kunna visa att han hade råd att gifva mera än andra. Han var fast öfvertygad om att rikedom var enda vägen till lycka och anseende; och lika fast som han trodde att han utan den aldrig blifvit riksdagsman, lika fast trodde han äfven att han nu höll fäderneslandets öde i sin hand. Men vi återtaga nu tråden, der vi släppte gon