2:0. Att den beslutade reserroiren flyttas til den för Majorna och Masthuggsbergen lämpliga ste platsen, enligt mitt förmenande på Stigbergs äsen, så hogt. som omständigheterna medgifva. Beträffande detta förslag, får jag hänvisa til den utredning häraf, som förut är gjord af sär d beredning, hvars utlåtande finnes i n:o 16 a stadsfullmäktiges handlingar för 1867. Då vattenledningen göres för Göteborgs stad ocl bela dess område, synes det vara riktigt att pla cera reservoiren på den för staden och icke allen: för Majorna och Masthuggsbergen lämpligast Om reservoiren förlägges, vare sig på Stig en eller på den nu beslutade platsen, kom mer den att för den dagliga förbrukningen betjen: vestra staden och en del af staden söder om Vall: grafven samt, i händelse af afhrott i ledningarna hela staden. Det torde vara tydligt, att trycke från reservoiren och följaktligen äfven uti rörer inom det område, som derifrån förses med vatten skall blifva större, ju närmare reservoiren ligger hutvudkällan, ju längre bort den är Deläzen desto lägre måste den ligga, för att kunna mottaga den erforderliga vattenqvantiteten, och den konimer, ju mera den a aAsnas, att vid utdelningen verka bakåt, hvarigenom ytterligare try lust uppstår. Således måste en reservoir på Stigbergsäsen, med samma hufvudrör, ligga lägre, ör den beslutade reservoir och det vatten, som magasineras uti en reservoir på den förra platsen, måste rivna tillbaka, för att förse Masthugget, agorna och öfriga delar at södra staden, hvarigenom, såsom förut är nämndt, ytterligare tryckt lust uppstår. Den nu bi lutade platsen för reservoiren är således fördelaktigare för det område, som reservoiren skall förse med vatten, än platsen på Stigbergsåsen. 3:0. -Att hufvudrörets rigtning bestämmes på det med apscende d reservoirens ändrade låge samt hufvuddelarna af stadens nu bebyggda område fördelaktigaste sätt. Då, efter hvad förut är visadt, den pu bestämda platsen för reservoiren bar företräde fran den vid Stigbergsåsen, synes icke heller någon förändring af hufvudrörets rigtning böra ifrågakomma. Med atseende å denna punkt hänvisas i öfgt till de 2:ne utlåtanden öfver samma sak, som förut af särskild beredning blifvit afgifna, och hvilka återfinnas i stadsfullmäktiges handlingar N:ris 30 för 1566 och 16 för 1567. Att de af rattenledningskomitän från början föreslagna mindre kostsamma anordninar nedanför Delsjön, i afseende på dammar, iltrer m. m. vid utförandet af arbetet följas. Med afseende å dambyggnaden mot Delsjön föreå d komiterade, att den gamla dammen skall ståndsättas och användas. Denna dambyggnad är lock at så bristfällig beskaffenhet att den icke kan inscs vå ämplig att fortfarande brukas, då vatenledningens, äfvensom hela Örgrytedalens säkeriet är beroende på nämnda dams bestånd, hvarre det synes nödvändigt att en ny och fullt änlamålsenlig dam uppf . Då erfarenheten visat, att allt vatten, som icke rflyter från ett naturligt renande jordlager, måör att blifva fullt tjenligt till dryck, undergå ering, torde det derföre icke vara tvifvelaktigt, n Delsjöns vatten bör för samma ändamål iltreras. Med antagande häraf, synes det vara skäl att använda sådana siltrerbäddar, som erfaenheten visat vara ändamålsenhga, och som dernumera uteslutande användas. Erfarenheten jar äfven visat, att ofullständiga siltrer illa uppvila sitt ändamål, att de lätt tilltäppas och följiktligen äro dyra att underhälla. Det synes deröre icke vara skäl att frångå det system, som lifvit antaget, och hvilket är hufvudsakligen lika nod hvad irån början blifvit af hr ötverstelöjtlauten Leijonancker föreslaget. Att en murad dam uppföres vid lilla sjöns utlopp. Med säkerhet är icke någon sådan dambyggnad schöslig under den närmaste framtiden. Skulle niyrs behof deraf framdeles uppstå, kan en 1 då va llas. J. G. Richert. 2 mn