Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 september 1869, sida 3

8 et e it — Stockholm. NyTterhetsmöle. I Dagbladet läses Den förr omförmälda ,,1869 års nykter. hetsförening hade i Thorsdags på aftonel sitt första offentliga möte uti handelsinsti tutets lokal i Brunkebergs hotell. Denns förening skiljer sig i nägra hänseenden frår de äldre föreningarne här i landet. Lika med dem åsyftar föreningen i främsta rummet att genom eget föredöme visa bränvinsdryckers umbärlighet såsom förblägningsmedel samt att äfven genom i skrifter, offentliga föredrag och landtbrukaren B. Stenbäck på Kullinge. 1 1 andra tjenliga medel framställa lämpligheten och nyttan af deras bortläggande. Men denna förening afser jemväl ,att anvisa i bättre sätt att begagna den tid och de lllfnew som genom bränvinsdryckers umbärande kunna besparas, samt i alllkulnhet att befordra sina medlemmars förskotran i förädlande och nyttiga kunskaper och färdigheter, förnöjsambiet och välstånd. Den vill således icke blott afskassa en osed, utan äfven förskaffa ersättning för en, om sej alltid skadlig, likväl vådlig och förförisk njutning. Föreningen lägger en hufspudsaklig vigt derpå att viuna fruntimmers deltagande, såsom säkraste utvägen att få sina grundsatser hyllade i heremen. Den kräfver af sina ledamöter icke någon ärsafgift och fordrar ej heller något för lifvet bindande nykterhetslöfte, utan endast för så lång tid, som någon vill tillhöra föreningen. Sedan vid sammanträdet i Thorsdags föreningens enskilda angelägenheter blifvit förhandlade, fästade hr Österman mötets uppmärksamhet derpå, att föreningen med de henne till buds stående medel aldrig skulle kunna ernå sitt ädla och välgörande syfte; hvadan han hemställde att föreningen måtte hänvända sig till och påkalla statsmaktens kraftiga ingripande. Uti den öfverläggning, som i anledning häraf uppstod, deltogo flera, som från olika synpunkter betraktade herr Östermans förslag. Dircktör Georgii trodde det vara både ändamålsvidrigt och fruktlöst att under närvarande förhållanden vädja till statsmakten, då ju allmänna meningen och sederna voro ifrån nykterhetsvännernas åsigter och sträfvanden vida skiljda. Lektor Ebnblad ansåg att nykterhetsvännerna här i landet alltför tidigt slutat sitt arbete på det allmänna tänkesättets förändring och alltför mycket litat på lagstiftningens förmåga att hämma bränvinseländet. IIandlanden Veronius var af samma åsigt och menade att staten icke kunde förhindra spritdryckers bränning och tillhandahållande, så länge flertalet af folkets målsmän anse sådana drycker nödiga och nyttiga. Herr Hagerman (Stockholms arbetareförenings ordförande) utvecklade på ett serdeles klart och anslående sätt, huru mycket den nya bränvinslagstiftningen redan åstadkommit, synnerligen på landsbygden, men ätven, om än i mindre mån, uti städerna, hvarest dock dessas vinst af bränvinsförsäljningen vore till hinders. Serskildt i Stockholm kunde ej nekas att superiet på de sista 8 å 10 åren minskats i samma mån som krogar indragits. Emot dessas ytterligare indragning mötte bland annat svårighet deruti, att räti tigheten dertill af många innehades såsom person. igt privilegium, hvilket icke mot deras vilja kunde beröfvas dem, och att, så länge detta fortfore, upphäfvandet af andra krogrättigheter blott skulle eda derhän, att så mycket mera gynna och rikta de privilegierade. Talaren önskade på det varmaste, att alla, men serdeles arbetsklassen, måtte undslippa det gräsliga förderf, som dryckesvanan vil; lade, och så mycket som möjligt, helst alldeles, afhålla sig ifrån sådan förtäring, som dertill mest föranledde; men han kunde ej gilla, att orimliga anspråk gjordes på myndigheterna, hvilkas välmenande afsigter i detta hänseende man ej egde skäl eller rätt att betvifla. Hr Smitt hade i fremmanT t Å t de länder funnit huru väl ett förnäjsamt och lyck-! igt samlif kunde finnas utan ett sådant bruk afs serdeles storka drycker, som här vore vanligt; men s1 ban ville dock hemställa, om icke någon ersättning, något ,surrogat derför vore behöfligt och( önskade att föreningen ville härom uttala sin me-si ning. Angelägen att den allt mer olidliga tun1 gan af fattigvården måtte kunna förminskas, hade i talaren föreställt sig, att bränvinssupandet, såsom tf t l g l 0 i 1 less förnämsta orsak, skulle i betydlig mån aftaga, om mat och bränvin ej kunde fås på samma ålle, såsom på våra krogar. Talaren anförde empelvis Berlin, hvarest på matställena i allmänhet ej en enda sup kunde erhållas. Talaren ville antaga, att ett närande och stärkande si bayerskt öl, för godt pris, lämpligen kunde sättas ! bränvinets ställe, hvarigenom ej folket inleddes 1 sådan frestelse, som nu vore förhållandet. IIrö Drugge begärde proposition på br Smitts fram-r ställning. Hr Ebnblad åberopade bränvinshistorig ken såsom det bästa vittnesbörd, att den åsyftade r förbättringen ej kan genom lagstadganden vinnas, ! när bränvinsbegäret ständigt visat sig likna palm-mn