Den både såsom prest och medborgare högt aktade finske biskopen F. L. Schauman har i sin tidskrift , Sanningsvittnet behandlat frågan om kyrkans ställning till staten med särskild hänsyn till rättigheten att vidtaga liturgiska anordningar, hvilken rättighet författaren vindicerar åt kyrkan. I sammanaang härmed berör den vördade biskopen frågan om nya helgdagar och anmärker dervid, hurusom reformationen afskassade en mängd förut existerande högtidsdagar, särskilt alla helgondagar. Och, heter det, den lutherska kyrkan har äfven efter reformationen fortgått i denna sin utgallring af andra helgedagar än den af Gud sjelf törordnade, hvarje vecka återkommande hvilodagen, nu Söndagen, samt de dagar, hvilka beås till minne af hufvudmomenterna i vår 5rälsares lefnad på jorden och Hans der utförda frälsningsverk, och hvilka utgjorde grunden till Hans kyrkas stiftande 7). En sådan utgallring skedde i vårt land och Sverige genom förordningen af den 4 November 1772, då tredjeoch ijerdedagarne i de tre stora högtiderna, Marie besökelsedag (den 2 Juli), Skärthorsdagen, Apostladagarne och de näst efter bönsöndagen följande så kallade gångdagarne blefvo indragna. Uti denna förordning! göres också ganska riktigt skillnad mellan den af Gud påhjudna sabbatsdagen och helgdagar grundade endast i menniskostadgar, och likaså göres der den vål grundade anmärkningen, att såväl en Gudi mera behaglig gudstjenst som skick och ordning i det allmänna lefvernet lättare: besordras, om antalet af de sednare dagarne minskas, samt att myckenheten af: dem bidrager ej mindre till den af Gud påbjudna sabbatsdagens förakt och månI oruk, än till ett lättjefullt lif. Härvid tillfogar biskop Schauman en 10t, så lydande: I Man har i sodnare tider yrkat på en tterligare sådan utgallring (ar helgdagar). Heningarne derom hafva vart delade. Tag för min del kan ej annat är godkänna le skäl, som blifvit anförda för en sådan Uo utgallring), med afseende ä några vbiand,S e dagar, som nu firas. I Vi hafva kursiverat de ord af den vörjade finske biskopen, som innehålla hans odkännande af en ytterligare utgallring :! f helgdagar, , grundade endast i menni-i; kostadgar-, då deri ligger ett ganska 1 ydligt bifall till de motioner, som blifvit it detta ämne väckta under vår sednaste:;! iksdagsperiod. Såsom man känner delas 3 enpa biskop Schaumans mening äfven af ce ördnad,värda svenska prester, Åch deri n igger ett tillräckligt svar till de deklama: ioner, som förekommit, rörande det reliionsfiondtliga uti nämnda förslag.