Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 september 1869, sida 2

af andliga sånger, såsom ,, Sof, min söta gosse sof! m. fl. Och böra de förvillade icke utsläppas innan de som beskedliga barn lofvat ,,att aldrig göra så om en annan gång samt betalat en passande plikt och tackat för nådigt straff. Vi hem. ställa äfven om icke — då deras tillstånd måste betraktas ur patologisk synpunkt — det vore lämpligt att med tjenliga medel från apoteket tvinga de kommunistiska andarne att lemna besagde individers själar och kroppar. Innan den period af helsosam räfst och renselse, som det förvillade samhället torde behöfva genomgå, ännu inträdt, och under det att de anarkiska rörelserna ännu pågå, hemställa vi, om det ej vore nödigt, att kommendanten läte rikta kanonerna på fästningen mot anarkiens säte, Badhuset, samt ställa en vakt med dragen sabel vid dörren af hvart badrum. De mest emancipationssjuka af fruntimren böra strängt förbjudas att tala om politik, ja äfven att tänka på allmänna ärender, fälerneslandet eller menskligheten m. fl. saker, hvarmed de intet ha att skaffa. Och derest de ändå emancipera sig dertill, bör detta genast till vederbörande inrapporteras, hvarför det äfven torde vara nödvändigt att öfverallt låta dem åtföljas af ett par vakter. Rådligt vore äfven i samhällets nu upprörda tillstånd att förbjuda pepparkakor, musik, dans och isynnerhet cigarrer, såsom fasligt stimulerande medel, äfvensom läsning af liberala tidningsblad. Det är påkostande att nödgas tillgripa så allvarsamma medel till den allmänna ordningens iterställande, men lugnets störare hafva att derför anklaga sig sjelfva. Och då en förvillad ungdom å tydligt lägger i dagen sin oförmåga att styra, ir det klart, att de äldre och visare måste taga ömmarne i sin hand samt tämja ungdomens ystra pegasus till en förständig och respektabel dragare ramför statens lastvagn. Staten, lagligheten, ordningen framför allt! Piat justitia et pereat mundus! Faran är nära. Ivart ögonblick kan stormen bryta lös. Väktare å Marstrands borg — hvad gören I? Vi ha jort vår pligt. Vi ha varnat eder. Tiden, lider! ixi. Redaktionen tillägger: Hvad skulle vi väl kunna svara till alla dessa eaktionära utrop, dessa enfaldiga fraser, dessa en förstockade konservatismens irrläror? Hvadl!