1 O 50pin. Nat. och , Moniteur, hvilk begge stå i nära förhållande till prin Napoleon, hafva bragt på tal frågan on ett regentskap. , Moniteur förmenar, at nu, då kejsarens återställande icke mer kan betviflas, vore det nödvändigt att vid taga åtgärder för det fall, att kejsare: åter skulle insjukna. ,,Opin. Nat. ingå närmare på frågan, och enär man tord kunna anse en artikel der som ett full ständigande af prins Napoleons bekant: tal i senaten, så torde densamma i hvarj ; Ifall förtjena ett närmare beaktande. Tid ningen hänvisar först derpå, att ett sc snatsbeslut af den 17 Juli 1856 och et kejserligt handbref af den 1 Februar 1558 uppdrager åt kejsarinnan, i händels kejsaren skulle dö, regentskapet, intilldes sen kejserlige prinsen blifvit myndig. Denn: lösning vore från laglig ståndpunkt orubb slig; men man måste fråga sig, hvilke bruk regentinnan skulle göra af den per sonliga regering, som, oaktadt det sedna ste senatsbeslutet, dock ännu är mycke vidsträckt, och för hvilka syften hon skull använda sin makt. Härvidlag råder — så förmenar Opin. Nat. — mycken ovisshet. Våra politiska bruk med: gifva icke ens den höga damen att på törhand tillkännagifva sina politiska tendenser. Man känner ej af kejsarinnan mera än hennes personliga grace och det mod, som hon ådagalade vid Orsinis attentat och under koleran i Amiens. Hennes politik är obekant; man tror sig veta, att en alltför stor fromhet gör henne benägen för presterskapets rådslag, hvilket i ett land, sådant som vårt, hvarken är önskvärdt eller klokt, och detta isynnerhet efter den långa period af klerikalt inflytande, som vi genomgått. Ställningen är för öfrigt allvarsam; kejsardömet är i förtall, tiden af prestige är förbi, allt är inbegripet i förändring, och på empire autoritaire skall följa ett empire liberale. Ett ombyte af regering är för öfrigt svårt i Frankrike; skall en qvinnas hand vara stark nog för att regera under denna kris? Här föreligger mera än en anledning till bekymmer, och de verkliga konservativa äro de, som begära, att den genom senatsconsultan ofullständigt började transformationen må fulländas hastigt och utan biafsigter, så att, om ett regeringsombyte inträffar, Frankrike befinner sig i besittning af förnyade institutioner och en ny personal, samt beredt att bjuda spetsen åt förutsedda och oförutsedda svårigheter. Om kejsaren skulle komma att lida af ålderdomssvaghet! Detta är en hypothes, som sedan 14 dagar ofta varit yttrad. Kejsaren är visserligen icke mera än 61 år, men har arbetat mycket; hans lif har varit rörligt, mödosamt, sträfsamt. Händelserna ha ålagt honom maktens mödor och ansträngningar, och han har icke alltid afsagt sig nöjen. Det kunde derföre icke väcka förvåning, om hans kraftiga, men ansträngda konstitution icke mer kunde fördraga statsaffärernas besvärligheter. Och om den förutsedda, nära nog vissa svagheten skulle inträffa då, när nationen uppvaknar! Skulle det icke vara vist och politiskt att så snart som möjligt afkläda den exekutiva makten alla de attributer, som icke äro oundgängligen nödvändiga, samt att kalla landet till delning af en ansvarighet, som är för tryckande och svår för en enda person? De, som vilja göra försök att åt armsen öfverlemna siken, äro farliga narrar, hvilka ej veta, hvad som föregår och som förberedes. Försöket måste lyckas; eljest gå vi en revolution till mötes, hvilken vore lika viss, som om den redan hade tagit sin början. Kan man dröja ett enda ögonblick? Äro de kloka, som vilja vänta, för det de antaga, att kejsarens sjukdom icke skall återkomma? För dem, som vilja en revolution, kan ett sådant provisorium, som hvarken innehåller den gamla eller den nya politiken, vara riktigt. De, som smickra sig, att försöket skall misslyckas, samt att den personliga geringen skall kunna återställas, må gerna vilja länga status quo. Begge förstå vi. Men alla le, som föredraga röstsedeln framför gevärsskott om medel till framåtskridande, kunna icke änka gehör åt sådana vansinniga rådslag. Man åste fullända det genom senatsconsultan började erket, och för att fullända detsamma, måste man constituera en regering, ty i detta ögonblick ha i ingen sådan, och det är en trängande nödvänlighet att konstituera en. ENGLAND. Inoch utrikesdepartementena i Preusen ha bemyndigat dervarande polisstyelse att mottaga och tillsvidare omhänlerhafva de premier, som af preussiska örsäkringsinnehafvare i bolaget , Albert arda inbetalda — detta i ändamål att på n gång bevara försäkringstagarnes rätt ill de försäkrade beloppen och deras prenier från att komma att ingå i bolagets 1 nöjligen blifvande massa. Den ene af de t ngelska liqvidatorerne, hr Price (den anS 1 t — — — 1— re, hr Kirby, har begärt befrielse från itt uppdrag), jemte ett par advokatfirmor, ar utfärdat ett nytt cirkulär till försäkngstagarne. De försvara den förut före1 agna planen till uppgörelse (medelst nedt ittning af försäkringsbeloppen) och säga t. de talrika mötena af försäkringstagare 5 England med värma uttalat sig för två k sker, nemligen dels att öfverenskommelse ed något annat säkert bolag träffas om!9 vertagande af ,,Alberts förbindelser och es att man må undvika den enkla utgen att utdela tillgångarne pro rata ute till fordringsegarne. I följd häraf le va liqvidatorerne gjort första stegen k I inledande af underhandlingar med det k sta af de bolag, som ansetts möjligen ra villigt att öfvertaga Alberts affärer. NEDEDT ÄNDE DNYTA