Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 september 1869, sida 2

vill historia och tradition säga mot nyhetens behag? I Regeringen skall — derom äro vi öfvertygade — handla i frihetens intresse. I ,Hafskattens nästföljande nummer berättas: Stora händelser hafva timat. Sedan några daigar var regeringen på spåren en vidt utgrenad ; sammansvärjning, som hade den närvarande styrelseformens störtande till ändamål. Då, med anI ledning häraf, åtskilliga mått och steg voro vidtagna att förekomma utbrottet af revolutionen, som var bestämd till denna dag, så beslöto revolutionärerna att snarare förekomma än låta sig förekommas. Vid midnattstimman greps först en af regeringens ledamöter, medborgaren L., och tvangs att sälla sig till de upproriske. Derefter uppfördes kattmusik utanför åtskilliga medborgarinnors, regeringens ledamöters, fönster och dessa ledamöter förklarades störtade. Tåget fortsattes till regeringsledamoten G. M., som midt i sin ljufvaste sömn uppväcktes och störtades, hvarefter hans vinkällare och garderob plundrades. Nu utropades till diktator medborgaren J. M., hvilken icke tvekade att införa revolutionärerna i broderns sofrum, ett nytt bevis på de gräsligheter och den förbistring, hvartill olikhet i politiska meningar leder. Det vilda tåget ställde nu, under förskräckliga skrik, sin kosa till medborgaren S., som också uppväcktes ur sin söta nattro och tvangs medelst de gräsligaste hotelser att uppstiga och följa tåget till Hötel de Ville (Alphyddan), der den nya konstitutionen skulle proklameras. Men likasom Roms Kapitolium räddades af gässen, så räddades vår fasta borg af 3:ne skänkjungfrur, hvilka utgjorde besättningen och, oaktadt alla uppmaningar, vägrade att uppgifva fästningen. Emellertid hade den utnämnde diktatorn, lydande naturens och samvetets röst, dragit sig tillbaka, och revolutionärerne, som i följd häraf förklarade honom afsatt, stodo nu utan hufvudman, tvekande om de skulle tillsvidare bibehålla medborgaren S. vid rodret. Så stå sakerna då tidningen lägges i pressen. Som i äro ministerens organ quand meme, så anse vi örsigtigast att icke gå opinionen i förväg genom ittalande af vårt omdöme om lagligheten eller lagligheten af revolutionen, utan vilja vi hafva Ås öppet att, sedan utgången blifvit bekant, hänga kappan efter vinden,