Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 september 1869, sida 1

finnes att tillgå här i staden för några skilling, på hvilken prinsessan kallas ,, Lovisa af Sverige 3; till Norge har det, såsom så ofta, ej funnits plats. fiur obetydlig denna sak än är -— säger korrespondenteii --mäste det dock göra ett obehagligt intryck på ett af de folk hon tillhör, att på så sätt bli glömdt. Det är on af de saker, som man ej lägger märke till då den göres, men som man genast ser då den underlåtes. Möjligen är det hela en glömska; men på en tid, då man i båda länderna arbetar på ett godt förstånd, borde man undvika att stöta genom dylika småaktigheter. I dessa dagar fullbordas utstakningen af en jernbana mellan Kristiania och Drammen, en sträcka af 4 mil, som är en af de mest trafikerade i hela landet. Denna banas stora betydelse ligger deri, att den sätter de båda nämnda handelsstädernas ansenliga uppland, hvilka sträcka sig i norr och söder på en omkrets af öfver 30 mil, i förbindelse med hvarandra. Begge dessa uppland ha redan fått jernbana och ångbåtar på en sträcka af ett tjugutal mil, omfattande de folkrikaste och bördigaste trakter i landet. Det finnes således de bästa utsigter för, att den nys förbindelsebanan genast skall komma att ge goda räntor på anläggningskapitalet. I de efter ett års beräkning af trafiken på vägarne mellan Kristiania och Drammen utarbetade statistiska kalkyler antages det, att denna jernväg redan efter 2 års drift skall kunna lemna aktieegarne 5 å 6 procent utdelning om året. Anläggningskostnaden är beräknad till något öfver en million specier, hvaraf staten, kommunen och enskilda tecknat så mycket, att 600,000 specier återstå, till hvilkas upptagande genom lån en kunglig kommission för närvarande inbjuder. Jag har alltid varit i den tro, att det enda sätt, hvarpå någon närmare förbindelse mellan våra nationer kan åstadkommas, icke ligger i befrämjandet af de för många så odiösa sträfvandena till förmån för skandinavismen eller amalgamismen, utan helt enkelt i skapandet af gemensamma intressen på det praktiska området, och af dessa är det isynnerhet penningeintressena, som spela den största rollen. Vi ha ganska ofta tagit aktier i bolag, som bildats i Göteborg; skulle nu icke Göteborgarne till gengäld vilja taga aktier i vår nya jernvägsanläggning? — Lånet utbjudes på följande vilkor: 1) Lånet är ouppsägbart från kreditors sida, hvaremot åt staten förbehålles rätt att efter en tidrymd, som i lånekontraktet närmare bestämmes, infria lånet genom utbetalning at de belopp, på hvilka de utfärdade obligationerna lyda. 2) Sedan lånet erhållits, är staten förpligtad att fullborda Jernvägsanläggningen från Kristiania till Drammen, häri inbegripet anskaffandet af de planmessiga driftsmedlen. 3) Intilldess detta. skett och banan helt och hållet öppnats för trafiken, utgår räntan å lånet obetingadt och tillfullo af statens bidrag till anläggningen, mot att inkomsterna af den interimstra fik. som intill nämnde tid kan ega rum, afdragas derifrån. 4) Från den tid, då baman är fullbordad samt fullständigt öppnad för trafiken, har längifvaren att för räntan ensamt hälla sig till nettobehållningen af jernbanan, hvars drift ombesörjes af staten. I nettobehållningen är räntan prioriterad. Skulle den förra något år ej bli tillräcklig attbe täcka räntan, utbetalas bristen med ränta på ränta af nästföljande års nettobehållning, Vi tillåta oss nu — heter det i inbjudningen — att uppmana dem, som äro villiga att i dess helhet eller till större eller mindre delar öfvertaga ifrågavarande lån, att inom Onsdagen den 15 September d. å. till undertecknade styrelse inkomma med sina anbud, alternativt till 5, 5 4 eller 42 procent ränta. Inbetalningar på lånet ske med 10 eller 15 procent hvarje qvartal från den 1 nästinst. Oktober intill utgången af år 1871. Det är att märka, att staten visserligen ej garanterar lånet, men att jernbanan ställes under statens kontroll och styrelse på samma sält som landets öfriga jernvägsanläggningar. — Ifall det var prins Oskars assigt att vinna popularitet genom sitt besök här 1 landet, så uppnåddes detta mål fullkomligt. Prinsens nobla uppträdande och stora intresse för många brancher, bl. a. folkskoleväsendet, skeppsbyggerier och fubriksanläggningar, af hvilka han besökte flera, syntes isynnerhet anslå. Det är ledsamt, att prinsens ofta uttalade önskan Tatt, såsom blifrande tluronföljare, kunna fast Islå sig ned bland oss och sätta sig ordentligt in i förhällandema, skall stranda mot lvår fruktan för, attt ordet ,vicekonung ( kunde bringa Europa på den tron, att Norge ——