Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 september 1869, sida 2

nYAÅTUHI också åtskiIIIgA personer, icke Ullhörande föreningen, blifvit inbjudne, med anledning af det ärende, som för dagen skulle behandlas. Detta ärende var den ör våra arbetare vigtiga frågan om upprättande härstädes af en Folkbank, hvartill reglemente blifvit uppgjordt af några dertill utsedde komiterade samt af trycket utgifvet. Det visade sig af diskussionen, att sjelfva saken här omfattades med lifligt intresse, ehuru icke obetydliga svårigheter föreligga rörande det lämpligaste sättet för dess åvägabringande. Här möter i första rummet frågan om solidarisk eller begränsad ansvarighet. Under det den förra visserligen kan gifva en bank, äfven med mindre grundkapital, en trygghet, som den i annat fall icke skulle ega, torde det inträffa, att mången, som eljest skulle vilja ingå i banken, afhåller sig derifrån af fruktan för den obegränsade ansvarigheten. Den inskränkta ansvarigheten fordrar åter ovilkorligen ett större grundkapital, derest banken skall ega behörig soliditet. För den sednare meningen talade hr kandidaten A. Philipsson, som derjemte uttryckte den mening, att den ännu odisponerade besparingen, c:a 30,000 rdr, af Utskänkningsbolagets första treårsrörelse skulle kunna läggas till folkbankens grundfond, hvilken ej torde behöfva vara större än 50,000 rdr. I denna syftning yttrade sig ätven hr Mannheimer. För den solidariska ansvarigheten talade åter grossh. Julius Lindström. I öfrigt deltogo i diskussionen hrr A. H. Ewers, lektor Blomstrand och inspektor Olsson. Mötet anslöt sig till hr Philipssons mening och borde stadgarne omarbetas i enlighet dermed, för hvilket ändamål en komit tillsattes, till ledamöter hvari invaldes, utom de förra komiterade, hrr rådman Björck, J. Lindström, Th. Mannheimer, A. Philipsson och A. H. Evers, med rätt att med sig förena andra lämpliga personer. — Göteborgs läraresällskap höll Lördagen den 11 dennes en sammankomst, den första under innevarande läsetermin. Till ordförande återvaldes rektor Heurlin, till v. ordförande rektor Winkrans. Derefter diskuterades den frågan: antingen de klassiska eller de moderna språken borde lämpligast utgöra språkundervisningens grundlag. Å ena sidan framhölls att de moderna språkens grammatik numera nått den utveckling, att den väl kan sättas i stället för den latinska eller grekiska, samt att deras litteratur genom sin rikedom kan eröfra ynglingens håg och att tyska språkets formlära och det franskas syntax ega både den fullhet och den bestämdhet, som behöfvas för primärundervisningen, hvarjemte de moderna språken, genom prepositioner och bjelpverber, äro mäktiga att uttrycka vida finare skiftningar af tanken, än som för de klassiska språken var möjligt. Å andra sidan åter erinrade flera talare om de klassiska språkens öfvervägande formrikedom, hvarigenom grammatiken lättare inpräglades; om den klarhet och bestämdhet, som här voro rådande, hvarigenom just deras grammatik så väl passade som grundlag för språkstudierna, hvartill kom den naivitet, för hvilken deras uttryckssätt var utmärkt och hvarigenom ynglingen vandes vid enkelhet i uttrycket samt det skarpt logiska i deras satsbyggnad och rhetorik, under det löshet och obestämdhet ofta förefunnes i de moderna språken, egande sin grund deruti att de äro alltjemnt stadda i utveckling. En talare antydde huruledes skolstadgan beaktat båda språkens fördelar, derigenom att den låtit tyskan inträda i första klassen och latinet redan i andra och således liksom erkännt att såsom grundläggning vid elementarundervisningens första stadier behöfvas både ett modernt och ett klassiskt språk. — Sockerpriserna ha från och med i dag blifvit af härvarande fabrikanter höjda med 1 öre pr skålpund för alla sorter. Priset å sirup har bibehållits oförändradt. — Svenskt tjenstefolk i Tyskland. Man bar haft ätskilligt att berätta om den behandling, som vederfarits tjenstefolk, som vunnit anställning i Tyskland, och denna behandling har på flera ställen varit rätt bedröflig. Men så lära ej heller de personer, som sökt sin lycka på denna frammande ort, alltid varit af bästa slaget. Så klagar nyligen den kommissionär i Hamburg, som mest sysselsatt sig med denna ,,affär, i bref till en härvarande kommissionär, öfver det dåliga beteendet hos en mängd till Hamburg öfverkomna passagerare af detta slag från Göteborg. En piga hade genast lupit bort med sin käraste, och kommissionären, som betalt frakten för hennes ångbåtsresa, förlorade, sina pengar. Folket slåss både inom sig och med folket i Hamburg, och särskilt är , Göteborgsfolket ett farligt sällskap, som straxt drar knifven och , dricker bränvin så det står efter. De äro fulla hvar qväll och pigorna röka cigarr samt äro ute om nätterna. Finnes det någon ordentlig person, så får den lida för de andra. Så äro de trasiga och fulla af ohyra, så att herrskaperna äro rädda för allt hvad svenskar heter. Lärgossarne, som sått något nya kläder, löpa efter 8 å 14 dagar från sin anställning och taga klåderna som god pris. — Kommissionären vill så