många veckor, innan hon kunde lemna sitt rum eller gå öfver golfvet utan bistånd. Då hon slutligen var i stånd dertill och kunde tåla att dagligen åka ut, föreskrefs ombyte at luft. Vi förde henne då till Geneve, stannande på vägen för att tillbringa några dagar vid sjön Nantuas mörkgröna vatten, hvilket ligger så högt och lugnt uppe bland Juras toppar. Komna till Geneve, hyrde mr Delahaye en liten villa straxt utanför staden — er fplats, enslig och skön, der en poet kunde varit nöjd att lefva för evigt. Till höge lågo stadens broar, spiror och gamla trä. hus; till venster Savoyens långsträckts kuster och berg. Rakt framför våra fönster reste sig Mont Blanc, med en kåps af moln, som gaf det utseendet af en spöklik munk. Vår trädgård sluttade ned : terrasser till vattenbrynet, och hela dager ilade de lätta schweitziska båtarne mec sina vinglika segel förbi, eller flöto, pittoreskt sysslolösa, omkring staden, liknande vattenfåglar af någon besynnerlig art ocl med lysande, fantastiska fjädrar. Här fortfor Marguerite stadigt att för bättras och insöp nytt lit med hvarje vind fläkt och solstråle. Ibland satt hon halfv: dagen under accaciornas skugga i trädgår den, under det jag läste högt; eller, ännt oftare, halflåg hon timtals i vår lilla julle drömmande skådande upp i den blåa him lens djup eller släpande sin hand genon det ännu blåare vattnet, som sqvalpad omkring fören. Hvilka hennes tankar vid sådana till fällen voro, skulle vara svårt att säga, t. hon talade sällan. Tankfull och svärmande tycktes hon under inflytandet af någo öfverjordiskt lugn, mera likt sömnens r