Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 september 1869, sida 2

för mitt moraliserande, och icke ett ord vexlades sedan förrän vi nästan voro i sigte af hemmet. Då gjorde mr Alexander plötsligt halt. — Kan ni vara färdig om en timma? frågade han. — Färdig! till hvad, om jag får fråga? — Till att resa med mig naturligtvis. Omöjligt att reda sig utan er. — Säkert är det ej ert allvar? sade jag, ingalunda fröjdande mig åt tanken på denna ovissa expedition. — Allvar! jag talar alltid allvar, svarade onkel Alexander otåligt. — Jag kunde ej redt mig nu utan er; och om pojken ndrar sig på vägen och vägrar att gå vidare, hvad skulle jag taga mig till utan er? Dessutom skall ni leda den andra aken bättre än jag kunde göra. Fruntimmer lyckas alltid i sådana saker bättre än karlar — de tala bättre — de jemna t svårigheter . . . med ett ord, ni måste följa med! — Det ser så ut; men hvad skall madame säga? — Det skall jag ställa till rätta. — Och sedan Marguerite, som är — Låt hennes mor sköta henno! Det är hennes plats. — Jag inser verkligen icke hur jag kan vara er till någon nytta, envisades jag; — men likväl, om ni verkligen anser det nödligt ... — Jag anser det nödvändigt, afbröt han buttert. — Jag vill, att ni skall uppsöra saken med pastorn. Jag vill inte sjelf behöfva tala. Jag ... men bär är en ångbåt, som afgår till Villefranche