Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 september 1869, sida 2

en konduktör kom inrusande för att granska våra biljetter; men detta var ett undantag, ty det var ett snälltåg, och vi ilade förbi stationerna med vindens hastighet. Sedan föll jag också i en orolig dröm, hvari Marguerite och min far och mr Alexander voro hopflätade i plågsam förvirring; och sedan vaknade jag åter, väckt af tågets plötsliga stannande, ett ljud af många fötter, som rusade af och an, och en grof röst, som ropade: — Chålons! Skyndande ut med denna förvirrade brådska, som följer på en orolig sömn, finna vi att stationsklockan redan är tio, och att ett fint regn börjat falla; derföre begifta vi oss till väntsalen, släpande den sömnige gossen mellan oss, och besluta att aldra först gå till Lion YOr och der hyra något åkdon, i hvilket vi kunna forttta återstoden af vår resa; ty master Pierre har sagt, att vi ej på annat sätt kunna göra det, då vår bestämmelseort, hvilken den än må vara, ligger inåt landet mot bergen. Våta och dystra och tomma äro gatorna den tysta staden, der vi vandra i egnet på vägen till Lion dOr. Knappast ;ågra fotgängare synas till, inga butiker öppna och blott få ljus här och der. På let lilla värdshuset hålla de redan på att nga luckorna; men i köket flammar en örträfflig brasa, omkring hvilken familjen itter och äter qvällsmat, och här finna på samma gång värme och ett hjertligt älkommen. Onkel Alexander ger sedan efallning om att ställets enda vagn geast skall göras färdig, begär varmt vin ch rostadt bröd och lånar en tjock filt,ör att bättre skydda oss mot den kalla