Blandade ämnen. Nytt för velocipedvänner. I tidningen , Kal mar läses följande insända uppsats: De hittills Stockbolm arvända velocipederna hafva baft dei lägenheten att vid styrningen åtgått lika mycker raft som vid trampningen, till följd deraf at händerna varit lika långt belägna från rotations axeln som fötterna: och emedan det arbete, son ärmarne uträtta icke åstadkommer ringaste nytt: För att bringa velocipeden i rörelse, utan endas tjenar till ott styra, så kommer här att utveckla: dubbelt s4 mycken kraft som behöfves. Saken åt af icke så ringa betydelse, som det möjligen vic förste, påseende kan synas, ty tager man i betän Kande att armarne äro i styrka vida underlägsna benen, så är gifvet att om lika mycken kraft ut vecklas af båda, det arbete, som armarne verk: ställa, skall pressa kroppen mer i samma proportion, som armarne äro svagare än benen. kraftansträngningen blifver sålunda större än den nå digtvis behölde vara. Kunde man nu beft a armarne från allt arbete utom det lilla, som är nödvändigt för att styra, då hade man vunnit all; hvad man ännu kan önska i den vägen, men det är likväl stort att kunna viuna något, och detta har af herr C. Ågren i Kalmar blitvit gjordt på en af honom förfardivad velociped. på ett på samma gång både enkelt och ändamålsenligt sätt. hvarigenom armarnes krattyttring har blifvit förMinskad till något mer än haliten, mot hvad den eljest skulle vara. De gamla velocipederna hafva tillika den olagenheten, att vid ojemnheter på vagen mer eller mindre obehagliga ryckningar fort plantas till armarne; detta har törsvunnit dels derigenom att man vunnit i kraft, dels till följd a! den i mekanismen uppkommande friktionen. Då Styriurättaingen eger fullkomlig stadighet samt. att döma efter påseendet, åfven varaktighet, så synes tulande skäl förefinnas för den velocipedälSkandie allmänheten att taga den nya konstruktioner. i närmare betraktande. VW-m. Asguderiet i Ostindien. Såsom bekant, är Wischnu-templet uti Jaggarnaut i engelska Ostindien en af binduernas mest besökta vallfarisställen. Här bålles i Juli mänad hvarje år der beryktade fest, hvarvid den religiösa fånatismei till den grad gör sig gällande, att skaror af menni skor kasta sig under de tunga afgudavagnarne och låta sig krossas af hjulen. I år var dock deltagandet för denna fest ringa emot förr. Tidningen sJFrierid of Indiameddelar att festen slutades på ett temligt snöpligt sätt. Man såg de båda stora vegnarne på vägen eller rättare halft liggande i diket, enär folket icke hade lust att draga dem tilbaka till deras plats. Oaktadt en mängd — heter det vidare — var legd att draga vagnarne och uppgifva jubelrop, blefvo vagnarne dock försts gången blott dragna hälften af den vanliga väger och ligga der i smutsen med afgudabilder och fanor. Braminerna vände sig till auktoriteterna med anbållan om att de skulle förmå tolket draga, mer fingo af: De som sutto i vagnarne och från nade till att draga, blefvo hånade och san anmodade att sjelfva lagga hane vid verket. Det skådespel, som vagnarne och afgudabilderna, erbjödo på landsvägen, kunde mar betrokta såsom symboliskt för den ställning, i bhvilkleA en i Ostindien nu befinner FA, Ätminstore i eller i grannskapet af större städer. Allt va och är nära att sammanstörta. At enth m märker man ringa spår och tron på de gamle ordarne har nära nog försvunnit. Tisstag på person. En qvinna i Neworleans blef eAct arseswrad för det hon hällt en spann kokhett vatten öfver en förbigåendes hufvud. Hon anförde till sitt försvar, att hon hade trott, att det var hennes man, som gick förbi. Lo:d Palmerston och ningsreferenten. Engelska tidningar berätta följande anektot om Old Pam: Den berömde statsmannen hade blifvit inbjuden att presidera vid en fest i Hampshire. En påpasslig re erent hade fått nys derom och begat sig till ort och ställe, dit han ankom på samma gång som Palmerston, och väntade hvad som komma skulle. Festen försiggick, och sedan rd P. utdelat några dygdepris åt åtskilliga hvitjungfrur, skyndade ban sig att åter stiga en. Men det överensstämde icke med reens planer. Han ställde sig i vägen för den n och ropade: .Mylord. så der utan ndigheter går det icke för sig! — kall det betyda! hvad vill ni? — Jo. det betyder så mycket som så, att jag följt er hit från London, för att referera det tal, som ni vid detta festhga tillfälle hade bort hålla. Men då ni nu icke håller något tal, så har jag blifvit kränkt i mitt kall, mina materiela intressen och mitt goda namn och rykte. Jag måste till hvad pris som helst ha ett tal af er; ni må tala hvad ni behagar, men tala skall pi och den förtrafflige lorden — detta är fullkomligt historiskt —