Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 september 1869, sida 2

Skizzer. II. Göteborgs allver och exercisbed. En bland Göteborgs förnämsta prydnader sutgör onekligen dess, allåer, och det folks lif, som der visar sig, isynnerhet under I helgdagarne, saknar ej intresse, ty det är lig en spegelbild ar ortens folklynne. Under sövknedagarne förefalla dessa auccl likasom stadens öfriga promenadplatser Famnigen ödsliga, ty anörer ez professo sinnas ej inom vårt jåhga samhälle. Ensher tidigt om mornarne ser iman åtskilliga gentlemen till häst prydligt guppa fram och tillbaka utefter chausön medan något nygift, förlofvadt eller in spe förlofvadt par vandrar mellan träden. — Eftermiddagens societet utgöres till större delen af permitterade artillerister, barnflickor; någon individ, som saknar stadig sysselsättning och logis; — samt en och annan husar, hvilken mot de öfriga tager sig ut som en guldglänsande spansk fluga bland torndyflar. Offentliga nöjen, ehuru at det anspråkslösaste slag, saknas ej heller här. Från ett lappadt tält, uppslaget i ett börn, ljuder ett hest och snörflande positiv, söm inbjuder den ärade publiken att beskåda någon slags panorama; och i ett brädskjul längre bort utföras akrobatiska, magiska och dLikariska prestationer. De konstiga namnen bidraga betydligt att i publikens ögon förhöja värdet af dessa prestaner. Hela skaror af käppförsäljare utbjuda sina gångbara varor till hvar och en de möta, och litet sednare börja velocipedåkare ila eller slingra utåt vägen. Ju mera aftonen framskrider, dess mera ökas rörelsen och lifvet i allerna; hela skaror af kroppsarbetets kraftiga representanter ströfva omkring med sina ,käresta i den vackra sommarqvällen. Bänkarne äro fullsatta af muntra par, skratt, säng och äfven skrål höras, men högst sällan sörefaller något mera allvarsamt störande uppträde. Detta är allåernas hvardagsfysiognomie, men under helgdagarne erbjuda de en ännu lifligare anblick. Skaror af välklädda menniskor bölja då fram och tillbaka, ekipager korsa hvarandra, och detta folkhvimmel erbjuder den uppmärksamme observatören en rik omvexling. Isynnerhet på eftermiddagen tycks rörelsen vara koncentrerad i den så kallade gamla allåen och på den närbelägna exercisheden. På denna jemna, rätt vidsträckta hed har på sednare tider ett verkligt folklif börjat utveckla sig. Man ser der grupper af ungdom springa enkleken, dansa och roa sig på bästa sätt. En kasperleteater, snarlik en illa medfaren ,,orrkoja, har samlat en stor krets skådelystna omkring sig. Talrika skrattsalfvor ådagalägga publikens belåtenhet med föreställningen. På en annan punkt af heden förevisas lyckans stjerna, naturligtvis under positivaccombagnement, medan längre bort ett måladt skynke, föreställande någon hemsk scen, ockar en hop spektörer, hvilka genom en ballad, sjunken på en ,ynkelig melodi, rhålla förklaring af tragedien på skynket. )l, sodavatten och cigarrer tillhandahållas temporära butiker, och en viss gemytlignet hvilar öfver det hela. Äfven bär mäte till vår befolknings beröm erkännas tt störande scener höra till undantagen. Det är rätt egendomligt att närmare berakta de olika grupperna. Här vandra rm i arm några jungfrur, synbarligen tjearinnor i några rika familjer, och berakta med en viss förnäm nedlåtenhet ekarne och dansen. De kunna ej ännu eesluta sig för att deltaga i nöjet. Der juder ett accordion från en tät grupp, och