i ner alt ar 1801— 1802 54. I Litteratur. -. Taflor ur Göteborgslifvet, af Sylvia. eII. Stockholm. Oscar L. Lamms förlag. N11869. 1) Sylvria är i detta häfte inne i staden och målar karakterer, scener och tilldra1. I gelser helt käckt, med djerf och bred penf sel. Hon går i sjelfva verket härvidlag —sännu mera realistiskt tillväga än vid utförandet af förstadsskizzerna, och hvad i angår det poetiska doft, som skulle ligga p öfver taflorna, så hör ju dylikt egentligen licke till denna författarinnas genre, och hon bibehåller troligen sin popularitet det förutan, helst det icke bidragit att förvärfva henne den. Finner man åtskilligt af hvad hon målar verkligen fult, så medgifver man dock att det tillika, tyvärr, är natursannt, ryckt direkte ur den oss omgifvande rama verkligheten; och man egnar det samma bifall, som man skänker -jåt ,rysligt lika fotografiporträtter af perlj soner, som i yttre hänseende blifvit styfmoderligt utrustade af naturen. Hennes tskarpa blick har uppdagat de skröplighei ter, som visa sig i-sällskapslifvet och inom 1 t — N r hemmen, och hon framhåller dem bjert — kanske någon gång alltför bjert och oförmildradt. Vi yttra detta med afseende på en viss brist på ,finess, som vi stuni dom finna hos förf:ns i föröfrigt mycket lyckade dialoger, -då hon låter sina personer yttra ovilkorligen komprometterande saker med en naivitet. som är ganska sällspord i våra dagar, ätminstone hos den klass de tillhöra. Detta gäller egentligen Storfolk — en novell, som å andra sidan röjer ganska betydlig talang. Förf:n I har förstått att gifva god relief åt karaksterer och situationer, som afse att vara specifikt göteborgska. Isynnerhet äro de begge damerna, fru Brattson och fru Millsberg, väl tecknade, med afdrag af den slllla omständighet, hvaremot vi nyss resserverat oss. En annan anmärkning skulle svi vilja göra mot älskaren i novellen Edpard Brattson. Att en flicka sådan som Fanny Millberg skall vara dödligt förälskad i honom, som blott tänker ,,på soupåer och dinger, på desserter och champagne, på resor och utflygter, på hästar och hundar och derjemte på en blifvande hustru, som kan väcka hans vänners afund, är icke rätt naturligt, helst då hon, som umgåtts med honom allvitrån de första barnaåren, borde känna honom i grund. För öfrigt är det icke heller sannolikt, att han, som slår tankarne på henne ur hågen, sedan hennes bror rymt och hennes far gjort bankrutt, samt spekulerar på att gifta sig med en annan flicka, som är rik och ,umgås både hos landshöfdinge och Nicksons, plötsligt blir på nytt och friar ett tn tre, dä han får veta, att hon blifvit sjuklig och söker lifnära sig med perlbroderier. Sälunda motiverade omslag tyckas ej öfverensstämma med sådana karakterer, som Edvard Brattsons. Huru hr Lukas Lunell fick sig en huatt bekräfta en iakttagelse, som vi anse oss ha gjort, nemligen den, att förf:n, då hon öfverskrider hvardaglighetens område, grosshandlare i Göteborg, som, under dot han slagit sig ut för en dam, alldeles oförsskyldt råkat ingitva ett anuat fruntimmer — en miss Cattshin — den föreställningen, att hans uppmärksamhet egnats henne, blir af den senares från England efterskickade far och bröder genom utmaning på duell förauledd att gifta sig med stycker om, förekommer ganska osannolikt, pultron, och då det är otänkbart, att någon härstädes skulle i sitt eget hus numera bli tvingad att duellera. Icke stort rimligare förekommer det, att den afvikne kontoristen Millberg för att råka sin familj kommit såsom betjent hos br Lunell till sin födelsestad efter några års frånvaro, alldenstund han skulle lätt blifvit igenkänd af andra än sina slägtingar, och han kunnat råka dessa på ett vida enklare och för sig mindre riskabelt sätt genom att såsom resande besöka Göteborg. Dock — dessa anmärkningar äro öfverflödiga, ty de göra sig sjelfva. Mera lyckad är ,,Betzy Blom. Der har åter förf:n varit inne i sitt element och med styrka ech lif målat den oangenäma ren kom, då hon låtit begäret efter en högre samhällsställning, prakt och nöjen qväfva den böjelse, som talade ur hennes hjertas djup, och förlofvade sig med grosshandlaren i stället för med styrmannen. i Äfven i , Småtolk har författarinnans goda iakttagelseförmåga och lyckliga framställningssätt gjort sig gällaude. Karaktersskildringarna äro här af ganska stor tjenst. Hr och fru Bolin, Manda och fru Klarholm äro inom den trånga ramen väl utförda typer. Hvad Johan och Nelly beträffar, så nödgas vi erkänna, att hvad om dem berättas — sjelfva dialogerna inberäknadt — förekommer oss som en trogen kopiering af fru Thoresens ypperliga novell ,,Pilt-Ola, som förf:n inväft i denna berättelse, med hvilken den ej står i något närmare sammanhang. Märkligt är, att i denna efterbildning ligger mera poesi än i hela det öfriga häftet. ÅA. istru, är en liten berättelse, väl egnad lätt kommer in på orimlighetens. Att en) iden fula fattiga missen, som han alls ickehelst intet förut antydt, att han var en ställning, hvari den vackra sjökaptensdott-sA.