Från Norge. till Handelsiåningen) kiunia, slutet af Aug: 1569: lag vill i dag afsluta mina strödda angar öm atrandringen från Norge med några statistiska upplysningar. Vår utvandrings Adamoch Lr period börjar redan — om man ej vill medräkna vikingatiden — ett halft tiog år efter vår frihetsperiod, nemligen under å 523 till 1? och det är ett rätt besynnerligt fenomen, att just på den tid, da vi voro aldramest berusade af friheten, stortaliga och grällystna både mot svenskar och danskar, var det just det gräsligaste tyranni från vår sida, som dref en flock hederliga borgare att vandra ut, för ätt söka fred och frihet på andra sidan Åtlantiska hafvet. Det var nemligen religiös intolerans, som gaf den första anledningen till utvandringen från vårt land. I Stavanger amt he skade under dessa år en stark religiös rörelse, och isynnerhet de båda sekterna Haugianare och Qväkare voro mycket utbredda. I högsta domstolens prötokoller ser man bäst, för hvilken förföljelse qväkarne på den tiden voro utsatta från det offentligas, eller måhända rättare från presternas sida: den gick så långt, att qväkare genom flera utslag at högsta domstolen blefvo, under dagligen löpande böter, dömda att uppgräfva de efter deras ritus Jordfästade lik, för att låta begrafva dem efter statskyrkans ceremonier, samt likaledes till att på samma sätt läta döpa sina barn och konfirmera sig. Dessa stackars menniskor, hvilka alltså bokstafligen plågades ut ur landet, drogo sedermera en hel del personer efter sig genom sina bref, och 10 år sednare var utvandringen i full gång samt hotar nu att öfverskrida alla rimliga gränser. Åfven efteråt ha religiösa förhållanden haft del i utvandringen, isynnerhet i landets nordligaste trakter, hvar ifrån en mängd dissenters utvandrat. I sammanhang härmed hör man älven ibägkomma mormonernas icke ringa utbredning hos oss, som skänkt riket vid Saltsjön icke få individer; Se här ett kort utdrag ur utvandringslistorna: Från 1925-—1835 utvandrade tillsammanlagdt ett par hundrade individer. Från 1836 —1840 utvandrade 1,200 pers. 1541—1845 5,000 , 1846—1850 ; i2,000 1851-1855 20,000 1856 1860 16,000 18S61—1865 — 19,000 Inalles således öfver men under de sednaste 5 åren räknar man i genomsnitt härifrån landet 14, 000 emigranter årligen, eller ensamt under dessa är 70,000, och medan man fordom, utan tvifvel med allt skäl, tröstat sig med, att utvandringen varit en nyttig regulator för folkmängdens alltför starka tillväxt, går det under de sista par åren — då utvandringsströmmen växt ända upp till