Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 september 1869, sida 3

(Insändt) Då man offentligt vill, vare sig klandra eller berömma en predikan, så tår det ske med fog, och isynnerhet bör man vara viss om huruvida man först och främst hört rätt, och sedermera om man rätt fattat det hörda, så att det frambållna kan motstå vederläggningarnes stormar. Ä Pastor B. yttrade neml. i Söndags i Ö— kyrka raka motsatsen till hvad en insändare för i Tisdags i Handelstidningen infört. Han sade ungefär såhär : ,Det är en stor villfarelse att tro, att den bekännelse man tillhör (ehuru man för sig sjelf kan vara öfvertygad om dess företräde) skulle vara den enda i hvilken vi kunna salige varda, likasom att katoliker, reformerte, äfvensom metodister m. fl. skulle ha en orätt tro, så att de, till följe af sin bekännelse, ej skulle kunna blifva salige. Detta är en mycket skef uppfattning af kristendomen och vittnar om allt för mycket sjelfförtroende och inbilskhet. Jag säger eder således, att den menniska, som med verkligt allvar vill söka sanningen han finner den och blir frälst, han må tillhöra hvilhen religiös bekännelse som helst; ty det trösterika ordet står dock alltid fast ,,att Herran känner de sina. Om dessa tankar äro i den riktningen, som insändaren låter påskina, får allmänheten bedöma. En annan åhörare.